Desperat mamma

Äntligen, efter 1 veckas matvägran, äter mitt lilla hjärte igen. Igår trodde vi att vi skulle knäckas fullständigt, då var tjejen jätteledsen, hungrig och vägrade äte. Hon bara grät och grät i flera timmar. Till slut fick vi försöka locka med lite glass (hon hade inte ätit på hela dagen) och då fick vi i henne lite.....Det är nog tänder på gång (hörntänderna uppe), så glassen bedövde väl värken lite, och efteråt fick vi i henne lite youghurt och flinger.

I dag har hon "blivit normal" igen. Hon har ätit som en liten häst och varit glad og go´. Sånt värmer en mammas hjärta....Men man frågar ju sig själv, vill man gå igenom detta med ett barn till? Alla bekymmer och sömnlösa nätter, matvägran mm. Vill ju gärna ha ett barn till, men man kanske ska vänta några år till så att man glömmer hur illa det kan vara! För det är ju så att man glömmer...jag kommer inte ihåg förlossningen, bara tankarna jag hade: "aldrig ett barn till" och "jag tror jag dör", det jag kommer ihåg mest är lyckokänslan när hon låg i mina armar och tittade upp på mig!

Har haft en vecka där inget riktigt har gått som planerad.

Jag har ju börjat plugga pedagogik. Skulle börja på riktigt den här veckan...hade jag planerat iaf. Väl, jag fick jobba extra (säger man ju inte nej till, extra jobb = extra pengar) måndag + tisdag. Så dom dagarna körde jag dubbelpass. Sen skulle jag jobba som vanligt ons-, tor- och fredag. Där rök ju min planering om att sätta mig ner några timmar och plugga. I onsdags, vid lunch, ringde dom från dagis: Linnéa har feber. Så det var bara att packa ihop, och åka å hämta tjejen. Tänkte att istället för att vabba kunde jag jobba hemifrån. Febriga barn sover ju nästan hela tiden...Det gick bra i 2 timmar, sen verkar det som om Linnéa har missat det med att sova när man är sjuk. Hon var jättedålig och fick feberkramp en gång, men ville inte sova...Så jag fick säga till jobbet att jag inte kunde jobba.....bye-bye extrapengar. Hon var dålig t.o.m. fredag. Lördag natt nekade hon sova i sin egen säng och fick ligga mellan mig och min man, hur bra sover man med en unge som ligger och sparkar en i ansiktet?

I dag hr jag varit astrött, jag har slipat x antal väggar (vi håller på att inreda våran övervåning), jag har målat tak och nu har jag mest lust att krypa ner i soffan och dra något gammalt över mig. Som tur är somnade tjejen uten några protester, så snart ska jag hoppa i pyjamasen och sätta mig o glo lite på tv'en...Sen väcker väl min man mig och säger att det är läggdax :-)