Är ett leende för mycket att begära?

Var på apoteket i dag och reagerade direkt på det sura bemötandet jag fick. Tjejen i kassan borde verkligen satsa på en charmkurs. Inte ett leende, inte ens ett "hej" utan ett surt "ja?". Blev lite paff...
 
Som kund förväntar jag mig kanske inte ett strålande humör, men ett lite leende och ett "hej" är väl inte att begära för mycket? Även apoteken har ju konkurrens i dag och det är enkelt att bara gå till ett annat apotek där man åtminstone bli bemött med lite respekt och god service.
 
Om nu någon tror att jag kom in och var sur så har ni fel. Jag var ju jätteglad. Skulle äntligen få medicin mot min hosta. Ok, läkaren hade skrivit ut fel hostmedicin och jag fick ringa och be om hostdämpande i stället för slemlösande, men ändå var jag glad. Inte ens när jag kom tillbaka till apoteket för andra gången fick jag ett leende eller ett "hej igen". Vi bor på en liten ort och jag tror nog inte att det hade varit så många kunder i loppet av en timme att hon hade glömt bort mig... Samma tomma blick och samma irriterade "ja?".
 
Jag har jobbat med kundservice i många år, både som servitris och i kundtjänst, och har lärt mig att lägga undan personliga problem och dåligt humör när jag jobbar. Jobbar man i en servicebransch måste man helt enkelt lära sig hyfs och åtminstone säga "hej" till sina kunder!

Älskar åska

Sitter och försöker koncentrera mig på arbetet och lyssnar på åskan som bullrar. Jag älskar åskväder och fascineras av blixtar. För några år sedan, när vi hade superblixt-oväder, satt jag som fastklistrat vid fönstret och bara njöt av synen. Aldrig har jag sett så många blixtar som jag såg då... Flera blixtar i minuten och det höll på i flera timmar. Visst har jag respekt för åska och blixt, men fylls av förtjusning när jag hör åskvädret närmar sig!
 
 

Jädrans hosta

Jag trodde jag skulle klara mig undan sommarförkylningen som jag brukar dra på mig år efter år. Först blev grabben förkyld, sedan började tjejen att hosta och till slut blev mannen förkyld. När den ena efter den andra blev bra igen tänkte jag "Jag klarar mig!!", en tanke jag aldrig skulle ha tänkt...
 
Nu har jag haft en mycket irriterande hosta sedan i söndags. Hostattacker och sömnlösa nätter. Känns som jag lever i en dimmvärld, för man blir så trött av konstant hosta. I dag valde jag äntligen att ringa till vårdcentralen, så snart ligger det ett recept med hostmedicin och väntar på mig.
 
Jag har snott lite av tjejens Cocciliana, men vill inte göra slut på hennes flaska. Därför ringde jag och fick en ny flaska hostmedicin. Tjejen brukar få en riktig envis hosta när hon blir förkyld och fick därför utskriven cocciliana redan som 3-åring bara för att hon skulle få sova på natten. Så det är skönt att ha stående i skåpet!

Hur barn städar

Ibland undrar jag hur barn tänker. Den här synen mötte mig i dag och tjejen berättade att hon hade städat... Jag kom helt enkelt inte på någon annan kommentar än "Vad i..." och fick svaret "Jag har sorterat!"

Försöker att se ett mönster, men kan verkligen inte hitta det. Hon fick iallafall uppdraget att städa i morgon när hon kommer hem från dagis. Och hon får inte leka med sina kompisar på gatan innan hon har städat klart...


Laddar inför tandläkarbesök

I dag ska tjejen till tandläkaren och laga ett hål och hon ska få bedövning. Det lär bli intressant... Hon har varit och tränat på det ett antal gånger och det tar tid att bearbeta henne. Har hon bestämt sig för att hon inte vill, så är det svårt att övertala henne till något annat. Jaja, vi får väl se hur det går...

Klorförgiftning och hål i öronen

Vilken helg det har varit. Skönt att återvända till vardagen igen... I lördags satte vi upp stora poolen och gjorde vårt första kvällsdopp. Eller rättare sagt: Barnen och mannen doppade sig medan jag tittade på. Vägrar bada när det är kallare än 25 grader!
 
I går flyttade vi på gungställningen och väntade på att poolen skulle bli full. Under tiden hade min man varit så smart att han slängde i en liten klortablett i lilla poolen. Barnen hade inte visat något intresse för den poolen och i stället för att byta vattnet i den tänkte han att en klortablett kanske skulle göra susen. Han hade uppsikt över lilla poolen, men vände ryggen till i 2 minuter för att kratta lite gräs. Då var det en 3 årig busunge som fick syn på klortabletten och ville smaka... Mannen var dock snabb och fick grabben att spotta och dricka vanligt vatten. Problemet var att vi inte kunde veta om han hade svalt något och inte ville han berätta heller.
 
Som tur är så sa kvinnan på Giftinformationen att klorförgiftning brukar visa sig snabbt genom att barnet får ont i mun, hals och mage. Det är ju frätande... Om grabben inte skulle visa någon matlust och vägra dricka skulle vi åka in till akuten. Men en halvtimme senare satte grabben i sig fyra korv och drack utan några problem. Skönt. Fast mannen fick nog ett litet magsår och några extra grå hår...
 
Efter historian med klortabletten var vi iväg på tjejens simavslutning. Något hon hade sett fram emot länge. För efteråt skulle hon få hål i öronen... Vi hade bokat tid för piercing och det gick faktiskt över all förväntan. Hon hade fått lite Embla på öronsnibbarne och det som gjorde mest ont var nog att ta bort Embla-plåstren. Hon klättrade glatt upp i stolen, men blev lite nervös när hon såg pistolerna. Vi körde tandläkartricket: hon fick hålla mig i händerna, titta mig i ögonen och räkna till 20. En stor tack till frisörsalongen Nikita på Mirum-gallerian som erbjöd sig att skjuta både hålen samtidigt! Lite ont gjorde det nog, men tjejen blev inte avskräckt... Hon vill fortfarande ha fler hål i öronen! Fast det får nog vänta ett par år...
 
Tjejen fick även ett silverhalsband av sin pappa. Något han hade lovat henne om hon kunde simma med huvudet över vattnet... Jag är så stolt över min stora tjej!

Syskonkärlek i ett nötskal

Ibland är mina barn rätt så billiga, särskilt när de bråkar och slåss. Jag kan på förhand höra när bråk är på gång, men de måste lära sig att försöka hantera sina konflikter. Det börjar ofta med att storasyster leker med något och lillebror vill vara med, lugnet lägger sig i tre minuter innan helvetet bryter loss. Hon skriker, han skriker, han slåss, hon gråter, han gråter, hon skriker "den är min", han skriker "den är min faktiskt" (faktiskt är det nya ordet som han använder hela tiden).
 
Jag kan inte räkna hur många gånger de bråkar i loppet av en dag, men det är rätt så tröttsamt. Tjejen är extremt envis, trotsig och beter sig som en tonåring. Vilket är en fördel, vi kommer inte att ta tonåren så hårt... Tro inte att det bara är vi som märker att hon är bestämd. Det har vi fått höra från dagis från första början. Alla säger att det är en positiv egenskap, men de behöver inte leva med den "positiva egenskapen".
 
Grabben är inte lika trotsig, men han har andra egenskaper som kan driva en till vansinne. Han vägrar helt enkelt att lyssna om det inte passar honom. Vi kan skrika tills vi blir blå i ansiktet, men han fortsätter med sitt... det kan vara allt från att springa till grannen, cykla mitt på vägen, slå på syrran och så vidare. Även dagis har kommenterat detta. Det som är mest frustrerande är att vi inte vet om vi kan bli arga. Är det hans hörselskada som gör att han inte hör? Fast han hör om en traktor kommer långt bort på gatan...
 
 

Glutenallergi?

Nu har min dotter fått remiss till barn- och ungdomskliniken på Vrinnevi. Hon har haft ont i magen i ungefär ett års tid nu och läkarna kan inte sätta fingret på vad det är för något. Hon har inte gått upp i vikt på över ett år och jag tycker så synd om henne när hon får ont. I bland har hon så ont att hon gråter...
 
Jag såg namnet på läkaren hon ska få tid hos och googlade lite på honom. Tydligen är han någon expert på celiaki, fast borde inte det ha upptäckts på läkarkontrollen? De tog jo ett antal blodprov på henne, glutentest borde ju ha ingått i de proven? Glutenallergi har väl varit i bakhuvudet, men jag trodde att man blev mer kass i magen av det. Annars stämmer några symtom: Hon har varit väldigt trött i perioder, inte gått upp i vikt och ont i magen.
 
Vi får väl se. Vi äter ju redan laktosfritt här hemma, så det ska väl inte bli så svårt att gå över till glutenfritt om det behövs. I dag finns så många bra alternativ. Jag trodde det skulle bli svårt att göra laktosfri mat, men det blev inga problem. Fast matlagningen blir ju dyrare... Idiotiskt att laktosfria produkter ska vara så mycket dyrare!

Mys i oasen

En skön och varm dag... Njuter av solen och det har blivit många glassar!


Dagens insikt

Funkar inte att plugga med barnen hemma. Satte ner dem i badkaret för att kanske hinna jobba lite... Sitter och njuter av utsikten och inser att fönstren måste putsas. Att man aldrig blir helt nöjd?


Mitt nya kontor

Så blev kontoret. Med en god soffa som kan vara skön att ligga och plugga (somna) i... Nöjd!


Håret är borta

Har förresten varit hos frissan och klippt bort det långa håret. Nu är jag blond och rätt så korthårig... Skönt!


Mitt gröna växthus

Mitt älskade växthus börjar återigen att påminna om en liten oas i trädgården. Tomatplanterna växer så det knakar, krukorna med kryddplantor börjar bli härligt gröna och klätterväxterna klättrar och blommar.
 
Jag har satsat på färg och "oaskänsla" i år. Klätterväxter ska få klättra längs väggarna och jag älskar färgerna på blommorna. Hyacinth Bean har blivit min personliga favorit. De är fleråriga, så jag måste tänka till lite när hösten kommer. Hur ska de övervintra? Ett alternativ är att plantera om dem till hösten (nu står de i krukor) och låta dem övervintra ute. Fast jag har fått de märkligaste växter att övervintra i krukor utomhus förut....
 
Det jag har i växthuset nu är paprikor, chili, körsbärstomater, oregano, timjan, basilika, Hyacint Bean, Cardinal Climber, sallader och i dag fick jag prydnadspumpa, chokladmynta och några vilda kort av svärmor. Blir spännande att se hur de kommer att trivas i min oas. Bilder kommer sen.
 
I dag satt vi ute i växthuset och bara andades ut efter dagen. Skönt att bara sitta där och slappa... Så glad för att vi satsade på en bekväm möbelgrupp i växthuset! Ett grönt uterum...

Sommaren är här

Det märks att sommaren är här. Klockan 5.30 vaknade jag av att åskan dundrade över hustaket. Trodde att kidsen (som båda låg uppe i grabbens rum) skulle vakna, men icke. Har upptäckt ett fenomen: Mannen har sovmorgon på lördagar, då vaknar grabben klockan 6. Jag har sovmorgon på söndagar och då vaknar grabben klockan 8. I dag var det inget undantag, de sov sig genom åska och ösregn och vaknade strax efter 8.
 
I dag har det varit varmt, riktigt varmt. Jag har inte varit ute och njutit av solen, utan möblerat om inne. Reclinersoffan har kommit ner från övervåningen, allrummet har blivit kontor och vårat sovrum är "bara" ett sovrum nu. Skönt att få ut kontoret till allrummet. Efter dotterns simskola höll jag mig utomhus. Grabben blev hämtad av sin farmor i morse (han tjatade om farmor och hon var snäll och hämtade honom) och stannade hos dem tills jag och tjejen kom hem efter simskolan. Sedan blev det plask och lek med vattenspridaren.
 
Sköna dagar och barnen somnar ovaggade....

Snart semester...

Ja, det är länge sedan jag har skrivit, men det har varit mycket på agendan det här halvåret. Vi har haft matematik den här semestern och det har varit tufft. Den första kursen var stenhård och matematik på hög nivå. Den som säger att lärarutbildningen är enkel kan få låna min mattebok...
 
Jag hade tre veckors VFU i en internationell klass (samma klass som i höstas) och det var en underbar tid. Så synd att behöva lämna dem, men å andra sidan kan jag inte tänka mig att jobba i en i-klass i framtiden. Det är så tufft att möta alla trauman eleverna har gått genom. Sedan är det svårt att hantera situationer som att möta tomma bänkar, där eleverna har blivit "hemskickade". Tufft.
 
Efter VFUn hade vi totalt 7 inlämningsuppgifter och examinerande uppgifter på 4 veckor. Som ni förstår så har det varit svårt att kombinera med 75% arbete också. Plus att jag har mina två barn som kräver sitt.
 
Tjejen är inne i en period där jag faktiskt känner mig lite handfallen... Eller vad det nu heter. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera alla utbrott. Försöker vara lugn och samlad, men till slut brister tålamodet. Jag blir sex år själv och står och skriker på henne. Försöker trösta mig med att jag vet vad jag har att vänta mig när hon blir tonåring. Ibland är hon världens gosigaste tjej, men 75% av tiden är det tjafs, nej, vill inte och så vidare.
 
Grabben har blivit stor. Han pratar och pratar och pratar. Det är skönt att lyssna på honom, äntligen har talet släppt. Vilket är bra med tanke på att BVC var oroliga för hans sena talförmåga. Men nu är den här och det med råga. Ord som faktiskt, inte än, tack så mycket, det var trevligt och så vidare forsar ur hans mun. Han har blivit en lillgammal herre.
 
 

Anställd, student och mamma

Nu har det varit några långa dagar, det känns tungt i huvudet men det är bara att kämpa på. Det är inte alltid så lätt att kombinera 2 jobb, heltidsstudier, 2 barn och hemmet. Fast det är ju bara 2 och ett halvt år kvar :-). En annan positiv sak med att försöka jobba så mycket som möjligt nu är att jag kan vara helt ledig på sommaren... Jobba, spara och kunna spendera tid med familjen till sommaren.

Grabben har börjat prata som bara den nu och har fått ett nytt stort intresse: Lego. Fortfarande är det bilar, traktorer och lastbilar som är favoriterna och det är detta han vill bygga i legoväg. Jag och mannen sitter och bygger bilar och lastbilar efter ritningarna, men vad hjälper det... Grabben plockar effektivt bort de delar han tycker är onödiga innan han börjar leka med dem. Kommer nog att bli en mekaniker när han blir stor.

Tjejen är envis som få. Hon har verkligen en egen vilja och hörbarhet nolla. Det är som om att hon inte KAN lyssna och lyssnar hon så måste hon tjafsa emot. Förstår hur alla tonårsfamiljer har det....

Sommaren är här

Nu är det verkligen länge sedan jag skrev något här. Kan bero på en ständig tidsbrist. Under maj jobbade jag heltid, studerade heltid, tog hand om barnen och hade en tenta. Samtidigt fick mannen jobb i Linköping, vilket innebar långa dagar för honom. Det blev en tuff månad, men jag överlevde!
Juni jobbar jag också heltid, plus att jag hade en tenta i början av månaden. En tuff början på sommaren, men efter den tentan kunde jag släppa skolarbetet. Jag kan även stoltsera med att ha klarat alla tentor mitt första år på Lärarutbildningen! Inte en ända omtenta...och det känns skönt. Men jag har kämpat hårt! Det är rätt tufft att plugga, ha ett jobb och samtidigt ta hand om barn och hem. Kan tillägga att hemmet ser lite bombad ut, fast det är mest alla leksaker som grabben hinner att dra fram i loppet av en dag.

För att kunna orka med allt, så struntar jag oftast i alla leksaker. Vi brukar att städa tillsammans ett par gånger i veckan. Köket brukar jag att göra i ordning varje kväll, torka av golv och bänkar. Badrummen kör vi en gång i veckan och sedan dammsuger vi resten av huset ett par gånger i veckan. Tjejen är jätteduktig på att dammsuga...när hon känner för det. Det gäller bara att inte ha damm på hjärnan. Jag hoppas bara att RUT bidraget finns kvar när jag börjar jobba, för då ska jag ha städhjälp. Eller kanske innan...vi får se.

Grabben har börjat prata en hel del nu. Mycket babbel som vi inte förstår, men det verkar ha lossnat. I går kom han och klappade mig på knäet: "Mamma, sitta knäet." Innan har han bara sagt "Sitta här". Han är inne i en tåg period, han skulle kunna sitta i timmar och bygga med tågbanan och köra tåg. Fast han vill ju gärna att vi sitter tillsammans med honom och leker.

Tjejen har ett humör som en berg- och dalbana. Hon är sur, arg, ledsen, glad, gosig om varandra. Det är lite tufft, för vi vet aldrig vart vi har henne. Det känns som en balansgång. Inte blir det lättare när hon ifrågasätter allt och protesterar på det mesta. Det går nog inte en dag utan att vi blir riktigt osams och bråkar.

Dagens plus går till Anticimex. Ringde i dag och förklarade vårt problem med getingar som har valt att flytta in under en takfot (på baksidan, över altandörren). Vi ser inte kupan, så vi kan inte ta bort den. Var och sprutade lite radar, men det hjälpte inte stort. Förra gången fick vi vänta nästan 3 veckor på hjälp, nu kommer de redan i morgon. Så glad!!! Jag vill också ge ett plus till Matvaran.se. De har gjort mitt liv mycket enklare. Nu kan jag bara beställa det jag vill handla på nätet och sedan åker jag och hämtar matkassarna på Ica Maxi. Så smidigt!

Gnälliga Linköpingsstudenter

Oj, har inte skrivit på ett tag...men tiden har inte räckt till! Har lite för mycket att göra känns det som. Men idag blev jag lite förbannad...

Var på informationsmöte inför nästa termin och då börjar Linköpingsstudenterna att gnälla för att det är så "jobbigt" att pendla till Norrköping en gång i veckan. Vaddå jobbigt? Vakna upp och väx till er lite, är allt jag har att säga. Har ni inte fattat att det är pengarna som säger stopp? Att institutionerna på det här sättet kan erbjuda en BÄTTRE utbildning? Genom att slå sammen en del föreläsningar kan de erbjuda fler föreläsningar och fler seminarium = högre kvalitet på utbildningen.

Det kom fram att det var några från Motala som tyckte det var jobbigt att först ta sig till Linköping, och sen till Norrpan. Men vad fan. Jag då? Som åker från Östra Husby? Och jag har klasskompisar från Nyköping som heller inte tycker det är så farligt! Blir så trött på korttänkta personer...Hade det inte varit så kort om tid på det där mötet, så hade jag nog smällt till med mina åsikter. Men jag orkade inte...Har iallafall meddelat chefen att vi faktiskt är en grupp med mentalt vuxna studenter, som inser nödvändigheten i att pendla. OCH ATT VI VILL FORTSÄTTA MED DET FÖR ATT FÅ EN BRA UTBILDNING! Så det så...

Over and out.

Telias försäljare får tummen ner

I går blev jag uppringd av en av Telias försäljare. Han ville sälja in deras TV-kanaler. I förrgår satt jag faktiskt och tittade på deras utbud och hade fastnat lite för ett av deras kanalpaket. Där fanns alla kanaler vi brukar titta på och lite till. Ett vanligt kanalpaket, utan dessa filmkanalerna. Vad ska vi med filmkanaler till? Vi tittar aldrig på film! Jag blev oavsett lite glad för att de ringde, för då kunde jag ju fråga mer om just det här kanalpaketet...

Det visade sig att den här försäljaren inte alls ville sälja det kanalpaketet jag ville ha. Han proppsade på ett Viasat-abonnemang. Något jag inte alls är intresserad av. Han verkade inte tro på att vi inte tittar så mycket på film (kom med kommentare: Det är bara för att ni inte har bra filmkanaler). Den ända kanalen jag själv är intresserad av är kanal 5, men han försökte först sälja ett paket utan 5:an (kommentar: Du kan väl se 5:an i datorn? Vad är det i 5:an som är så viktigt?). Hallå, det är ju på femman alla bra serier går!

Jag ifrågasatte verkligen varför jag inte kunde få det vanliga, stora kanalpaketet. Han kontrade med att jag kunde få Viasat gratis i ett halvår. Efter att ha tjafsat fram och tillbaka i en halvtimme (!!!!) kopplade han mig till någon annan (????). Varför då, undrar jag? Är jag besvärlig? Bara för att jag inte vill ha Viasat, utan ett annat kanalpaket? Nästa kille var inte bättre. Jag skulle till slut få ett halvår gratis, gratis hd-box (den läste jag senare att alltid följer med) och fan och hans moster. Jag tycker väl att försäljare ska försöka lyssna på kunden. Jag säger ju inte nej, utan att jag vill ha ett annat paket. Blir så less på sådant. Suget på att beställa TV från Telia har sjunkit, kan jag säga. Synd ägentligen. För jag sa ju till killen att jag vill ha ett stort kanalpaket, en inspelningsbar burk och trådlöst. Varför måste han tjafsa då? Får han inte sälja annat än Viasat? Sedan blev jag ju "besvärlig" med tanke på att jag har tre månaders uppsägningstid och Telia ville börja leverera redan nästa månad. Då blir det inte 6 avgiftsfria månader för mig.

Har pratat med flera som har upplevt samma sak. Tråkigt med försäljare som inte lyssnar och som inte är villiga att tänka om lite. Hade förstått om jag hade sagt nej...men allt jag ville va att ha ett annat erbjudande.

Nyköpings Gästabud, var det på riktigt?

Håller på att skriva en historisk uppgift med min basgrupp. Vi har bestämt oss för att skriva om Nyköpings Gästabud och jag har kommit gott igång. Väntar på lite fler källor, men nu har en fråga väckts i mitt huvud: Med tanke på att Erikskrönikan tydligen skrev av Valdemar och Eriks anhängare, samt att det fattas fyra år av krönikan (de fyra åren precis innan gästabudet), vad var det egentligen som hände?

Alla tycker så synd om Erik och Valdemar som dog i den där fängelsehålan, angiveligen av svält. Mycket tyder på att de inte dog av svält, då de levde i fångenskap nästan ett halvår. De dog, men hur vet ingen säkert. Eller? Det finns inga kvarlevor av hertigarna. Hur kan liken av två framstående hertigar försvinna? Erikskrönikan är en politisk propaganda, hur kan man lita på vad som står där? Jag tycker det mesta verkar som en kompott mot kung Birger. Börjar tro att Erik och Valdemar kanske inte var några trevliga människor...

Vem hade mest att tjäna på att de tre bröderna dog? Att bara en ättling skulle överleva? Hertig Eriks son, var barnbarn till den norska kungen Håkon (Erik var gift med kung Håkons dotter, Ingeborg). Därsom alla dog, skulle Eriks son (Magnus Eriksson, tror jag han hette) bli kung över både Sverige och Norge. Frågan är om inte Ingeborg har ett finger med i spelet. Hon fick mycket stor makt, med tanke på att hennes son bara var tre år när han valdes till kung över Sveriges rike. Strax efter dog kung Håkon och Magnus blev även kung över Norge. Därmed fick Ingeborg i praktiken makt över dessa länderna, som tillsammans utgjorde Europas störste rike.

Ja, du. Det är frågor man kanske aldrig får svar på.

Tidigare inlägg
RSS 2.0