Desperat mamma

Som ni säkert förstår så hinner jag inte skriva så värst mycket. Min tid går åt att plöja genom en 600 sidor tjock bok om utvecklingspsykologi på engelska. Plus uppgifter och paper som också ska läsas och genomföras...I tillägg till att plugga så måste jag hitta lite tid att jobba också. Det är ju skönt att få några tusenlappar extra varje mnd, som vi kan lägga undan och hoppas på att få gjort i ordning trädgården nästa år. Det är ohållbart blött i hörnet av tomten, så vi måste få gjort en ny drenering där...Kommer nog att kosta fläsk, och därför måste jag försöka tjäna lite extra. Det ända som känns tråkigt är att behöva lägga pengarna på trädgård, i stället för att kunna ta med ungarna på semester. Men de är ju fortfarande såpass små att vi kan hitta på roliga saker här hemma i stället. Dessutom så kan vi ju inte ha myrmark i trädgården...börjar ju snart växa hjortron där.

Även om helgarna inte längre är fullbokade, så känns det som att det finns att göra! Dax att börja göra i ordning inför hösten och vintern. Tänkte även kanske ta med barnen till Kolmården på söndag, om vädret tillåter. En liten utflykt. Vore kul.

Grabben har kommit in i en brandbilperiod. Ett tag var det traktorer som var grejen, sen har det varit lastbilar (han har tagit in sin stora lastbil som har kör idiot med fram och tillbaka). I går var han på sjukhuset och han var så jätteduktig att vi åkte till leksaksaffären efteråt. Där bestämde han sig för ett set med brandbilar, brandhelikopter, brandmotorcykel och några brandmän (billig plastskit, men det var det han ville ha...). Trodde inte han skulle leka med brandmännen, men det gjorde han. Han satt i flera timmar och lekte med gubbarna, bilarna, motorcykeln och helikoptern. Riktigt kul att se. Hur hans lek utvecklas. Gubbarna "pratade" med varandra, åkte motorcykel, släkte bränder...mycket fascinerande!

Tjejen har börjat tjata om sin mormor och morfar. Det är inte alltid så lätt att förklara att de bor långt borta och att vi inte har möjlighet att åka upp. Men det som är positivt med att studera utvecklingspsykologi, är att jag numera förstår att hon har svårt att föreställa sig detta. Så vi brukar titta på kartor och jag visar var de bor, samtidig förklarar jag att mamma går i skolan och pappa jobbar, så vi har inte tid att åka. Sedan är det lite svårare att förklara varför inte mormor och morfar kan komma hit, för hon blir lätt bekymrad när det kommer till sjukdomar och sådant. Men vi förklarar så gott det går. Fast hon är ju lite lillgammal ibland. En dag suckade hon tungt och sa: "Mamma har inte tid att leka, vi har inte tid att åka til morfar, farmor har inte tid att komma och leka och lillebror bara busar. Jag har inte tid att inte ha tid. För jag vill bara leka." Det blev en liten tankeväckare för mig. Så numera lägger jag all tid på barnen från det att jag hämtar dom på dagis, tills det att de lägger sig. Middagar försöker jag förbereda så det bara är att värma upp när jag har hämtat barnen, eller så blir det något enkelt som vi fixar till när mannen kommer hem. Jag vill nämligen inte bli en mamma som inte lägger tid på sina barn. Man får så mycket mer igen genom att lägga tid på att umgås med barnen!

Min mamma brukar alltid och ringa för att kolla om det finns något barnen har användning för när det kommer till kläder. Det som behövs för tillfället är tröjor till tjejen (st 110) och till grabben (st 92).

Den här månaden känns verkligen, verkligen fullbokad. I min almanacka finns det anteckningar för varje dag, förutom på söndagar. Det betyder dock inte att söndagarna är lediga...då ska man ju hinna med att göra allt som man inte hinner med i loppet av veckan! Shit...jag längtar till oktober...där är helgarna (än så länge) obokade. Fast då är det ett stort, mörkt moln...i slutet av oktober har jag min första salstenta!! Läskigt värre. Fast intressant...Tenta om psykisk och motorisk utveckling, samt en lång radda teorier och om hur man ska bemöta etniska minoriteter i skolan.

I tillägg till att den här månaden är fullbokad, så har jag nu åkt på höstens första förkylning. Den var väntat, barnen har ju snorat och hostat ett tag. Det är bara att bita ihop, det är många år sen man kunde tillåta sig att bädda ner sig i sängen och tycka synd om sig själv. Så på det sättet är det bra att man har vanan inne. Men det blir ju lätt så att man tänker "men vaddå stanna hemma och vara förkyld" när ens yngre klasskamrater skickar ett sms och skriver att de är förkylda och inte kommer. Hade inte jag haft barn och hus så hade jag säkert också krypit ner under något gammalt. Men som det känns nu, så är det skönare att åka till jobbet eller skolan och sitta och snora. Är man hemma så ska man "bara" dammsuga, torka golv, tvätta kläder, städa mm.

I lördags skulle vi på dop...Lämnade grabben till hans farmor och farfar, åkte hem och gjorde oss i ordning. Åkte tidigt iväg, då vi hade lovat tjejen att äta lunch på MacDonalds. Det tog LITE längre tid än beräknad. En kvart innan dopet började var vi ute på E4'an igen. Trodde det skulle ta ca 10 minuter att komma till kyrkan...om vi bare hade vetat var kyrkan var. Vi yrade bort oss totalt, så vi missade kyrkan. Men, tack vare våre mobilberoende kompisar, fick vi veta var vi skulle. Haha...på festen sen så satt nästan alla våra kompisar med sina smartphones och la ut kommentarer och bilder på facan. Men det var riktigt kul.

I Söndags fick vi sovmorgon. Barnen var väl helt slut, den ena efter att ha busat på dopet och den andra efter att ha busat med sina farföräldrar. Jag vaknade väl runt halv nio, och då sov kidsen fortfarande! Skönt, med tanke på att jag var genomförkyld. Men jag hann ändå med att rensa rabatten på framsidan, samt häcken på framsidan. Planterade några växter vi hade fått av mannens jobbarkompis och satte några lökar. Då slipper jag tänka mer på det.

I natt blev det inte mycket sömn. Tjejen hostade tydligen så mycket att hon kissade i sängen. Hon fick ligga i våran säng, medan jag tog av hennes sängkläder och slängde dem i tvätten. Sen fick hon lite hostmedicin och kunde sova resten av natten. Själv sov jag nere. Det blir så trångt i våran säng om vi alla ligger där, och tjejen har en tendens att ligga oroligt.

I kväll ska tjejen till gympan. Det har hon längtat efter i flera månader nu. Det blir nog kul!!

Grabben är lika busig som vanligt. I går fick han stå och "diska" lite. Stod på en stol vid diskbänken och lekte med vattnet. Jag gick för att vika lite tvätt, när jag kom tillbaka en minut senare hade han satt sig i diskhon. Han var helt i sin egen värlf. Djupt koncentrerad på vad han än gjorde. Sötnos.

Vi har en uppgift, en portfolio, som ska vara klar till den 12:e och den har legat som 20 kilo murstenar på mina axlar. Många svåra termer som ska in, didaktiska perspektiv, läroplaner, pedagogik, modeller och mycket mer. Det ska refereras korrekt och man kan inte glömma en referens. Då blir det underkänt.
Nu har jag iallafall skrivit en hel del på denna portfolio i 5 olika delar. Med tankat om läraryrket, förväntningar, pedagogiska grundsyn, didaktiska begrepp och allt därtill. Fattas bara några referenser till Läroplanen, men det ska jag ta nu i veckan. Har ju inte fått hem den dumma läroplanen som jag beställde för över en vecka sen. Så jag får leta upp den på universitetsbiblioteket och kolla lite. Det blir nämligen mycket enklare att referera till den om jag använder den i bokform...Ett rent helvete om jag refererar till en text i ett kompendium eller ska referera till en referens i en bok (där författaren refererar till en annan författare). Blir precis idiot på att referera korrekt. Och det är det som är viktigt att kunna, refererar man fel, glömmer en liten . någonstans, så får man underkänt! Så jag har stressat för att bli klar med uppgiften, så jag kan egna resten av tiden att se till så att mina referenser är korrekta. Vore ju så jävla surt att få underkänt för att man glömde en punkt någonstans.

Annars så trivs barnen bra på dagis. Faster var så jättesnäll och hämtade dem tidigt i fredags. Tack!! För jag har ju dåligt samvete för deras långa dagar på dagis...jag vet att de har det bra, men ändå. Så det är väl också en av grunderna till att jag har stressat med min uppgift. De ska få vara lediga på fredag.

På torsdag börjar gympan igen. Tjejen längtar verkligen. De flesta torsdagar slutar jag senast 15 och då är det inga problem att få iväg henne till gympan.. Värre blir det de gånger jag har föreläsningar till 17. Mannen tycker det är stressande i sig att hämta barnen på dagis, och att då skjutsa bort tjejen till gympan tills kl 17 gör inte saken lättare. Har ju förklarat att det bara är att se till att hon får i sig en banan, byter om och att han sen kan åka hem. Jag hämtar henne på vägen hem, så han behöver inte sitta och vänta. Vet iallafall om 2 torsdagar jag inte slutar förrän 17...vi får väl se hur det går. Hon skulle ju bli så ledsen om hon missade gympan...för det är något av det roligaste hon vet.

Grabben har börjat kläcka ur sig nya ord. Tidigare har det bara varit mamma, pappa, Anna, titta, sitta, här och där. Nu är det akta och äta som har lagts till repertoaren. Och nej-nej-nej-nej...Han säger gärna nej-nej-nej-nej precis innan han hittar på fanskap som t ex att dra en stol bort till mikrovågsugnen för att dra igång den.