20 mentala kilon lättare

Vi har en uppgift, en portfolio, som ska vara klar till den 12:e och den har legat som 20 kilo murstenar på mina axlar. Många svåra termer som ska in, didaktiska perspektiv, läroplaner, pedagogik, modeller och mycket mer. Det ska refereras korrekt och man kan inte glömma en referens. Då blir det underkänt.
Nu har jag iallafall skrivit en hel del på denna portfolio i 5 olika delar. Med tankat om läraryrket, förväntningar, pedagogiska grundsyn, didaktiska begrepp och allt därtill. Fattas bara några referenser till Läroplanen, men det ska jag ta nu i veckan. Har ju inte fått hem den dumma läroplanen som jag beställde för över en vecka sen. Så jag får leta upp den på universitetsbiblioteket och kolla lite. Det blir nämligen mycket enklare att referera till den om jag använder den i bokform...Ett rent helvete om jag refererar till en text i ett kompendium eller ska referera till en referens i en bok (där författaren refererar till en annan författare). Blir precis idiot på att referera korrekt. Och det är det som är viktigt att kunna, refererar man fel, glömmer en liten . någonstans, så får man underkänt! Så jag har stressat för att bli klar med uppgiften, så jag kan egna resten av tiden att se till så att mina referenser är korrekta. Vore ju så jävla surt att få underkänt för att man glömde en punkt någonstans.

Annars så trivs barnen bra på dagis. Faster var så jättesnäll och hämtade dem tidigt i fredags. Tack!! För jag har ju dåligt samvete för deras långa dagar på dagis...jag vet att de har det bra, men ändå. Så det är väl också en av grunderna till att jag har stressat med min uppgift. De ska få vara lediga på fredag.

På torsdag börjar gympan igen. Tjejen längtar verkligen. De flesta torsdagar slutar jag senast 15 och då är det inga problem att få iväg henne till gympan.. Värre blir det de gånger jag har föreläsningar till 17. Mannen tycker det är stressande i sig att hämta barnen på dagis, och att då skjutsa bort tjejen till gympan tills kl 17 gör inte saken lättare. Har ju förklarat att det bara är att se till att hon får i sig en banan, byter om och att han sen kan åka hem. Jag hämtar henne på vägen hem, så han behöver inte sitta och vänta. Vet iallafall om 2 torsdagar jag inte slutar förrän 17...vi får väl se hur det går. Hon skulle ju bli så ledsen om hon missade gympan...för det är något av det roligaste hon vet.

Grabben har börjat kläcka ur sig nya ord. Tidigare har det bara varit mamma, pappa, Anna, titta, sitta, här och där. Nu är det akta och äta som har lagts till repertoaren. Och nej-nej-nej-nej...Han säger gärna nej-nej-nej-nej precis innan han hittar på fanskap som t ex att dra en stol bort till mikrovågsugnen för att dra igång den.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0