Desperat mamma

Det känns som om det här året kommer att bli ett långt år...Dom här 3 månaderna som har gått har iallafall varit väldigt långa och tuffa.

Senaste veckan har varit jobbig. Grabben blev dålig i tisdags, började kräkas och blev så där äckligt slapp. Vi flyttade in hans säng till vårat rum för att ha koll ifall han kräktes på natten. Sen dess har det varit spyer och diarré varje dag. Jag bestämde mig dock för att köra hans fotografering...hade ju redan skjutit upp den 3 gånger och det verkade ju dyka upp nåt varje gång det var dags. Men jag skulle väl ha bokat om tiden iallafall...grabben var inte på humör. Det var inte många leenden fotografen kunde locka fram. Men fotografen var hur duktig som helst, och en del bra kort blev det! All kredit till Fotofabriken i Norrköping!

I dag åkte vi för att storhandla...och grabben kräktes självsagt inne på ICA Maxi. Men som tur var så kom allt på fleecejackan, så det var bara att kränga av jackan. Blir så himla trött på alla spyer. Men det är inte mycket att göra åt. Som tur är så beror det inte på magsjuka, utan 2 tänder som kämpar sig fram i överkäken. Jobbigt är det iallafall.

Nästa vecka ska vi in till Barnkliniken och kolla upp blåsljudet på hjärtat. Känns lite läskigt och jag ska vara glad när det är över. Inte nog med att jag går och oroar mig för det...han har börja bli skelögd med. Så om 2 veckor ska han till en läkare och kolla ögonen. Att det alltid ska vara nåt att oroa sig över. Blir inte förvånat över någonting längre...det är väl bara att vänja sig vid att man har fått ett sjukhusbarn. Fast det blir ju en del sömnlösa nätter där man bare ligger och oroar sig. Men vi har världens bästa och goaste barn...de är helt klart värda allt bestyr och bekymmer.

Tror nog att tjejens trots beror en hel del på att grabben har varit så mycket sjuk och dålig. När jag går ensam hemma med barnen så blir det ju tyvärr så att grabben kräver mer. Det märks särskilt nu när tjejen har fått varit hemma från dagis. Jag har inte kunnat gå ut med henne och då blir det bråk...gör verkligen ont i hjärtat, men jag kan ju inte gå ut med en grabb som inte mår bra.

Tjejen ska få fira 4-årskalas med kompisar, och hon har redan börjat prata om vem hon ska bjuda. Hade tänkt att bjuda alla tjejerna i hennes ålder på dagis-avdelningen, så att ingen ska känna sig utanför. Men tjejen har andra åsikter...och det är ju hennes kalas. Problemet är att det bara är 3 tjejer på avdelningen hon inte vill bjuda...den ena för att hon fiser, den andra för att hon är arg och den tredje för att hon fortfarande använder blöjor. Hur tidigt ska de ägentligen börja att "stänga" ut andra flickor? Ska jag gå emot hennes önskan och bjuda dom här tre tjejerna ändå? Svårt. Tänkte faktiskt fråga dagisfröknarna om vad de tycker. Om barnen pratar om kalaset på dagis, så kanske de här tjejerna undrar varför de inte fick vara med. Är ju lite mobbning.

Har på tok för mycket grejer på gång och för lite pengar att rutta med. Har äntligen (kanske) fått sålt babyskyddet, det kommer en kille och hämtar det imorn. Så då får vi ju lite cash. Sen har jag en graderob full av barnkläder som är för små...ska ta tag i det och få ut det på Tradera snart. Eller så kanske man kan ha eget loppis? Så om det är någon som vill ha barnkläder så är ni välkomna...

Tjejen har växtvärk igen. I går morse hade hon så ont att hon inte orkade kliva upp ur sängen, men det blev lite bättre när hon fick massage och alvedon. Hon växer så det knakar. Och det märks även på hennes kläder. Hon har mycket som är för litet nu...och som får åka in i den andra, överfyllda garderoben. Shit. Så jag måste verkligen börja sälja undan, så att jag och tjejen kan ta en sväng på stan och hitta nya kläder. Tips till födelsedagspresent åt tjejen: Hello Kitty-kläder, presentkort på kläder (hon är veldigt kinkig på kläder, så är det inte Hello Kitty vill hon gärna välja själv) eller en shoppingrunda på stan. Själva har vi tänkt köpa ett skrivbord åt henne. Hon tjatar så dant om det.

Den här veckan har varit rätt hård...Den började med att jag började må illa efter lunch i måndags, vid två-tiden fick jag ringa hem mannen. Jag hade fått magsjuka...för första gången på många år. Och jag kan inte komma ihåg att jag någonsinn har mått så här illa! När han kom hem fick jag bara rymma till övervåningen och han fick ta hand om barnen. Det hela blev inte bättre av att han också började må illa...och även han blev magsjuk. Jag kräktes och han sket. Även lillgrabben kräktes några gånger den natten...men han fick bara en "light"-versjon av magsjukan. I all hast var jag även tvungen att sjukanmäla mig på jobbet och även avboka grabbens tid hos Fotofabriken dagen efter.

Barnens farmor är en riktig ängel. Hon vågade sig in i det pestbesmittade huset och tog hand om barnen. Jag kunde knappt röra mig...försökte hjälpa till lite tisdags kväll, men kunde bara ligga på soffan och glo. Varje gång jag rörde på mig var jag tvungen att springa upp och spy...inte kul. Mannen fick kämpa hårt...men han klarade åtminstone av att resa på sig ibland. Så han la barnen innan klockan hann bli 18...det funkade inte att ha dom vakna! Och även vi gick och la oss då. Jag fick springa upp några gånger den kvällen, men efter 21 blev jag iallafall kräkfri...

Onsdagen var jag helt död...kunde inte röra en fena. Helt kaput. Hade inte fått i mig näring på nästan 2 dygn...allt hade ju kommit upp igen + att grabben ville ha tutte på natten. Kunde få i mig lite yoghurt och lite macka...men klarade inte resa på mig förrän långt ut på eftermiddagen. Orkade inte ens sträcka mig efter boken som låg på nattduksbordet...Som tur var hjälpte även farmor oss den här dagen och mannen kännde sig mycket bättre.

Torsdagen känndes lite bättre. Jag kunde iallafall kliva upp! Farmor hjälpte till som vanlig och vi hade fixat så att hon kunde ta vab i stället för att offra sina semesterdagar. Tur i all otur är att tjejen har hållit sig frisk!! Så hon fick åka iväg på gympan på kvällen. Hon hade varit så ledsen för att missa dagis så vi hade inte hjärta att säga nej till gympan. Var lite yrslig, men smittfri så jag fick följa med och sitta utanför o vänta medan tjejen roade sig.

I dag fick jag veta att grannbarnen har vattkoppor. Fan. Tänk om vi hade varit friska den här veckan. Utvilade. Grabben hade blivit fotograferat. Då hade vi ju kunnat besmitta grabben så han hade fått vattkoppor och det hade varit över!! Men nu vill jag ju inte riskera koppärr tills vi skall till Fotofabriken (om 2 veckor). Nu får man väl i stället vabba 2 veckor mitt i värsta tentaperioden eller nåt liknande när han blir smittad på dagis. Gudarna är emot mig...

I natt var Lucas vaken si så där 100 gånger. Mellan 2.30 och 4.06 var han jättevaken...Klev upp 7 och tänkte på att det positiva med att kliva upp tidigt är att man kommer sig i väg och handlar innan alla andra gör det.

När tjejen vaknade började hon bråka direkt. Hon ville till gympan. Ville till dagis. Ville inte att mamma skulle vara hemma. Ville inte att det skulle vara fredag. Pappa skulle inte jobba. Lucas var dum. Ja, allt blev fel.

Lucas var trött och gnällig redan från start. Så jag insåg snabbt att det här inte blir någon rolig dag, men man fick väl göra det bästa utav det. Valde att utsätta storhandlingen tills imorn och att vi i stället kunne kolla in Netto-affären i stan och bara handla det vi skulle ha till middag i dag. Ska ju ha tacogratäng och då behöver man inte så mycket. Problemet var ju att det inte var så mycket i den där Netto-affären. Skitaffär. Åkte till Hageby Centrum för att handla på ICA-affären där. Men parkeringe på framsidan var full och jag orkade INTE springa köpcentrumet runt för att köpa tortillachips och tacokrydda. Så vi åkte hem till världens bästa ICA Supermarket. Men blev besviken igen...parkeringen här hemma var full. Och affären nästan tom, så vart fan va alla bilägare?

På vägen hem var det krig. Tjejen var argare än någonsin och grabben hungrig och gnällig. Efter en turbulent lunch slängde jag ut en gallskrikande grabb och tjejen gick tjurigt in på sitt rum. Fick faktiskt en timme för mig själv på soffan. Men kunde jag sova? Nope...låg bara och funderade vilken mat man skulle köpa. Mannen har ju fått känslig mage, så vi måste hitta på ny mat och middagar. Skit. Skit Skit.

Och nu? Jo, tjejen fortfarande hispig och sur. Grabben gnällig, snorig och dräglar (tänder på g). Ser verkligen fram emot att klockan blir 19 och han ska sova....även om han vaknar en gång i timmen så är det en skön känsla när han har somnat för kvällen!

Grabben har ju sin pågående hörselsutredning, och 1:a mars börjar utredningen av blåsljudet på hjärtat. Det är ett evigt spring på dessa sjukhusen...men det är ju bra att de kollar upp honom! Hoppas bara att det inte är något allvarligt.

I går gick tjejen och la sig 17.20...hon tog själv på sig pyjamas, kissade och bajsade, sa att hon ville borsta tänderna och gick sen in på sitt rum. Där ville hon titta på Bamse och pappa skulle gå ut och stänga dörren. 20 minuter senare tittade jag till henne och hon snarkade som en förkyld elefant. Trodde att hon skulle vakna styggtidigt i morse, men jag fick väcka henne vid 7-tiden!

Hon såg verkligen fram emot att gå till dagis i morse. Pappa skulle nemligen gjuta köksgolvet på hennes dagis. De håller på att renovera köket och när det är klart så får barnen äntligen riktig mat igen. Under tiden renoveringen pågår får barnen mat från köket på äldreboendet, och det är inte alltid så populärt. Den maten är planerat för vuxna smaker...och barnen är inte så förtjusta i fiskgrytor, svampsoppa och helstekt strömming. Hon har knappt ätit nånting på luncherna, och jag vet att hon inte är ensam om det....

31:a januari skickade grabben förresten iväg sin första slängkyss. Eller försökte iallafall...han pussades med munnen och slängde handen framför ögat. Såg så gulligt ut...och idag skickade han slängpussar till sin farmor, farfar och faster. Han lär sig så mycket nu för tiden. I går visade jag honom hur man använder en hårborste, och efteråt satt han och försökte borsta sitt hår och pappas hår (och skägg). Sen är han tokig i att flytta runt på grejer och stoppa småsaker både här och där. Duplobitar hittar man på de mest otroliga ställena. Och här om dagen hittade jag en ballong i brödlådan.

..i skräp, arbete, sladdar, av trötthet och orkeslöshet. Det är på tok för mycket som måste göras nu och då känner jag mig ännu mer slut. Håller på att ta itu med tvättberget, men pga horribla el-räkningar vill man inte använda torktumlaren. Så vart ska man hänga allt? Får väl testa att köra en maskin om dagen, men då kommer jag nog aldrig mer uppleva en tom tvättkorg. Eller horribla och horribla el-räkningar. Det är ju det där jädrans el-näts-skiten som är mest knäckande. Fattar inte varför det ska vara sån skillnad på elnäts-prisarna i landet. Och varför vi bor på det stället där nätet är dyrast! Fy skäms på E-on...och ge oss möjlighet att välja el-nätsleverantörer själva!

Om bara grabben kunde kamma sig och sova hele nätter skulle jag nog inte känna mig så gnällig och trött. Men för tillfället är han alldeles hopplös. Vaknar gärna 4-5 gånger per natt och är på tok för tuttig. Tänk om bara tand-jäklarna kunde ploppa ut, så kunde vi ta tag i det här med olika sömn-metoder. Men så länge han håller på att få tänder är det väl bara att bita ihop...För ett år sen såg jag fram emot att han skulle bli 3-4 månader, börja äta kvällsgröt eller dricka välling och sen sova hela natten. Om jag visste då det jag vet nu så hade jag väl säckat ihop. Han har sovit 3 hela nätter i hela sitt liv...och på 1-årskontrollen sa läkaren att det är HELT NORMALT. Funderar skarpt på att testa med napp snart...eller vad fan som helst.

Nehej, om man ska sluta gnälla och kanske jobba lite. Eller städa lite innan dammråttorna tar över kåken helt.

Nu är grabben inne i en "bra" period. Om man ser bort från förrgår natt...då skrek han och var hysterisk ledsen. Testade i går att plocka bort fullkornsvällingen, och även om han vaknade varje timma i natt med så var han inte lika ledsen. Så jag tror att efter allt magtrubbel får vi skippa fullkornsprodukter ett tag.

I går var grabben überbusig igen...I loppet av en halvtimme välte han två glas vatten och var mycket nära att romstera i syrrans bajspotta (som jag var tvungen att ställa ifrån mig när han välte en pyts med vatten på badrummet). Sen klättrade han ett otal gånger upp på tjejens stol och var även uppe på hennes kök vid ett tillfälle. Så jag har fullt upp på dagarna...

Tjejen har så många funderingar över det här med livet och döden. Vi vågar knappt titta på bilder av oss innan hon föddes, för när hon får veta att hon inte hade kommit till världen än så får vi 100 frågor om var hon fanns då. Och ännu mer komplicerad blir det om hon ser bilder från tiden innan jag och mannen träffades....Var fanns mamma/pappa då? Var ni döda? Varför? Hur? Får väl investera i någon barnbok om livet och döden...är ju så svårt att förklara.

Grabben var på 1-årskontroll idag. Han charmade både bvc-tanten och barnläkaren och var hur gullig och go' som helst. Men...alltid ett men...så har det alltid varit med grabben. Läkaren upptäckte ett blåsljud på hjärtat och familjejuvelerna hade inte vandrat ner i pungen än. Hon skulle ta kontakt med Barnkliniken och de skulle ta kontakt med oss ifall de vill följa upp blåsljudet. Troligen inget allvarligt, sa läkaren, iom att ingen hade upptäckt blåsljudet förut. Kulorna fick ett halvår till på sig att hitta fram dit de ska, sen blir det operation om de inte gör det. Och för alla frustrerade småbarnsföräldrar som inte har sovit en hel natt på över ett år: Det är helt normalt att barnen vaknar flera gånger varje natt... Det är bara att gilla läget.

I förrgår blev grabben riktigt dålig. Jag jobbade kväll, men en timme innan jag skulle sluta fick jag ge upp. Det funkade inte. Grabben skrek och spydde och var riktigt hängig...så jag fick gå och bära och trösta, medan mannen fick torka alla spyer. Till slut svor vi på att om han kräktes en gång till fick vi åka in till akuten...då var vi rätt så skraja, för grabben hade inte kissat på 12 timmar och han var så slö. Tog med mig grabben in till våran säng och la honom bredvid mig, han orkade inte ens röra sig...låg bara och tittade på mig en lång stund innan han somnade.

Var lite nervös på morgonen när vi vaknade, men han fick tutte och kräktes inte. Sen åt han ett rån till frukost...utan att kräkas. Till lunch fick han lite morotssoppa och rån...utan att kräkas. Till mellis lite Proviva blåbär och rostat macka...utan att kräkas. Till middag lite kokt fisk och potatis...utan att kräkas. Och till kvälls lite tutte...och vips...en spyfri dag!! Han orkade inte göra så mycket, men huvudsaken var att han fick behålla allt han åt och drack.

I dag har han varit sig själv igen...pigg och glad. Lite tagen fortfarande, han orkar inte lika mycket. Men tanden är framme nu och allt verkar vara bra. Så är det väl bara att vänta på att nästa tand kommer...kan det bli värre??

Dessa jädrans tänderna. I dag har grabben kräkts varje gång han har fått fast mat. Det är inte magsjuka, då borde hela familjen legat däckad vid det här laget iom att det började i fredags. Tidigare har han "bara" kräkts runt 2 gånger varje dag, men i dag så kom det upp varje gång han åt fast föda. Välling och bröstmjölk har gått bra. Men fullkornsvällingen är dock inte så bra för diarrén. Så jag tycker inte jag gör annat enn att torka rännskita (har jag gjort sen 17:e december) och spyer. Tvättmaskinen går varm här i huset.

Ringde 1177 och fick lite tips och råd. Så nu blir det majsvälling, morotssoppa, lite 6 månadersmat och kokt ris och potatis. Får väl se vad grabben tycker om det.

En annan tanke som slog mig är att han började bli dålig när hans faster blev sämre. Så om hon bara kan bli frisk så kanske han också blir det? Hehe...han kanske bara sympatiserar med sin faster. Tjejen skulle skicka iväg faster till Hogwarts (japp, hon är en Harry Potter-nörd) och där skulle de trolla henne frisk. Nu när grabben har en kass mage skulle han också skickas dit. Problemet för tjejens del är ju hur de allihoppa ska få plats på draken som ska flyga hem dom. Undrar om det är ett vanligt problem for 3-åringar?

I natt sov grabben hela natten!! Från 20-06...otroligt. Men vad hjælpte det mig? Vaknade runt 3 av att mjölken rann till och tuttarna blev hårda som betongblock. Och alla som ammar eller har ammat vet hur jävla ont det kan göra...så jag fick inte sova särskilt mycket. När han vaknade vid 6 så fick jag ju lätta lite på trycket och han somnade faktiskt om igen...för att vakna en halvtimme senare och kräkas ner sängen sin. Men då gick jag bara ner och bytte kläder på grabben och sen tog mannen hand om barnen medan jag gick och sussade...

Tjejen ska på kalas idag och kan nästan inte vänta på att få åka. Hon är så otålig att hälften hade räckt...Vi köpte presenter i går, både till kompisen och till grabben. Tänk, han fyller 1 år nästa helg. Otroligt vad tiden går. När man gick och tittade på leksaker så kände jag att det ska bli så kul att köpa grejer åt honom bara han blir lite större. Det fins så många roliga saker för grabbar. Men just nu känns det inte så smart att köpa hammare och verktyg...iallafall inte miniatyrer av riktigt verktyg. Han skulle bara slå sönder allt han kom över...Bordet i vardagsrummet ser värre ut än någonsinn, hack och repor efter hans framfärd.

Tittade efter elektroniska trummor, men det var mycket dålig urval av instrument på Lekhuset. Tråkigt. För det skulle han tycka om. Han fick en trumma i julklapp, men den har han trampat sönder (han vill nämligen klättra på precis allting).

Vi är alltid sist när det gäller att lämna kids på dagis. Så i morse klev vi upp en halvtimme tidigare...men kom vi till dagis i tid för det? Nope. Allt gick hur bra som helst ända tills att jag och tjejen stod och borstade tänder. Då kom grabben rusande in i badrummet och tömde en hink vatten över sig...och hur lätt är det att byta kläder på en överbusig och galen 1-åring?

I morn ska vi till Linköping och besöka barnens faster som ligger på sjukhuset. Tjejen längtar...hon vill nog mest av allt ta med sig faster hem igen. Men det ska bli roligt att se henne igen och förgylla hennes tillvaro en liten stund. Fast lite skrämmande att tänka på vad sattyg grabben kan hitta på...koppel kanske...

Grabben är verkligen mer vild än tam...och hans syster är inte sämre. I går gick de in på hennes rum, stängde dörren och det blev tyst. Lite för tyst. Så när jag skulle kolla läget hittade jag grabben på hennes bord og hon hade tagit bort alla stolar. Skitungar. Fast ibland är de världens gulligaste. När han klättrar upp på hennes Bobbycar så skjutsar hon runt på honom. Fast han vill ju inte gärna sitta på bilen...han vill gärna stå...och hoppa. Han kan knappt gå, men är en djävul på att hoppa. Han brukar även klättra upp på sig lära-gå-vagn och stå där och hoppa. Eller upp på sitt Fisher Price-garage.

I dag är tjejen tillbaka på dagis och allt är lugn och ro. Förutom min lilla. klättrande virvelvind. Just nu möblerar han om på tjejens rum, men bara man får några minuter för sig själv är det lugnt. Sen får jag väl städa lite innan vi kilar bort och hämtar lilla gumman.

I går kväll drog jag i gång med världens hämskaste sömnmetod...5 minutersmetoden. Eller jag körde väl mera 3-4 minutersmetoden...Vi har testat allt på grabben, så det är bara den metoden som återstår. På tjejen funkade det asbra. Tog bara 2 kvällar, sen somnade hon utan problem. Då får vi väl se hur det går med grabben. Fick lite dålig samvete till en början...Han fick tutte och sen la jag ner honom. Han låg nöjd ca 20 sekunder och ställde sig sen upp och ville ha mera mys och tutte. Det var då jag bestämde mig för att nu fan kör vi. Så jag gick ut...och han bölade i 4 minuter innan jag gick in igen, kramade om honom, sa gonatt och la ner honom igen. Han upp som en sprättbåde och började böla igen...efter 4 minuter gick jag in igen. Då hade han bajsat...så det var bara att börja om från början igen. Väl, efter 4-5 omgångar somnade han faktiskt!! Sen får vi ta tag i nattvaket när han har lärt sig somna på kvällen...

Oj, vad tiden går fort. Hinner inte riktigt uppdatera bloggen...

Grabben har blivit lite bättre i magen sen senast. Har bara skitit en gång i dag!! Peppar, peppar...men han är fortfarande sår där bak. Var hos läkaren en sväng, då de ville kolla upp honom iom att diarrén har hållit i sig så länge. Efter läkarbesöken gick vi till apoteket och när apotekaren hörde att grabben var så sår i stjärten gick hon och hämtade en bortgömd salva som jag håller på att testa. Den funkar riktigt bra. Är som en super-zinksalva. Lägger sig som en hinna över det röda och skyddar mot fukt. Asbra.

Tjejen är lika trotsig som alltid, men ibland är hon ju världens goaste. I natt kom hon upp och la sig i våran säng. I morse frågade jag varför hon kom upp i natt och fick till svar: "Jag vaknade och hade så tråkigt i min säng. Då fick jag lust att mysa lite med min mamma, så jag gick upp för att ge dig en kram." Min lilla ängel...

Annars rullar allt på. Min svägerska ligger tyvärr på sjukhus och på toppen av det hela fick hon influensa. Tycker så synd om henne...och tjejen frågar hela tiden "Når blir faster frisk? Kan vi inte åka till sjukhuset?". Det är ju inte bara bara att åka till Linköping när ena barnet har rännskita och man är beroende av dusch/badkar varje gång en blöja ska bytas. Sen är ju faster isolerad, så det är lite körd. Har iallafall en liten tjej som längtar efter att få krama och busa med sin faster. Eller som hon sa en dag "Men jag kan ju ta hand om faster. Jag kan vara läkare."