Åter en trotsdag...
...man får väl börja vänja sig vid den här extremt trotsiga tjejen. Hon har ju alltid varit lite trotsig, men så illa som det har varit de senaste dagarna har det inte varit förut. Hon är en mardröm...ska bli skönt när dagis drar igång. Eller inte. Det blir väl ett scenario utan like när hon ska hämtas. Får väl släpa ut en skrikande unge. Så är det ju nu när jag ska hämta hem henne för att äta lunch/middag. Min ända tröst är att de andra föräldrarna förstår...de har ju barn som också varit trotsiga. Det är ju bara det att det är så jobbigt att gå iväg för att hämta henne...man vet ju hur utgången blir. Hon skriker, ylar, bölar, slår och bara slänger ner sig på backen. Hoppas av hela mitt hjärta att den här extrem-perioden inte blir så långvarig...
