Desperat mamma

Väl, idag var det upprop. Klev upp vid 6 och åt frukost och gjorde mig i ordning innan jag väckte barnen. Tjejen var så trött..."Mamma, jag kan inte titta...det GÅR inte att öppna ögonen!" Grabben studsade upp direkt, med ett glatt "Mamamamamama..." innan han upptäckte en vällingflaska i sängen, greppade den med ena handen, kröp ner under täcket, greppade snuttefilten med andra handen och vände ryggen till. Kul. Men till slut fick jag dock upp kidsen. De skulle ju äta frukost på dagis, så jag trodde ju att en halvtimme skulle räcka att få på dem kläderna och mysa lite. Men, man ska aldrig tro något sådant med barn på 1,5 och 4 år. Tjejen blev akut jättehungrig, hon ville ha macka innan hon åkte någonstans. Grabben bajsade när vi hade fått på oss ytterkläderna. Så vi spräckte tidsschemat med 20 minuter...

På skolan blev det mycket info. Många människor. Mycket att komma ihåg. Jag som är van vid att luncha runt 11-12 fick inget käk förrän 14....då kan jag ju säga att huvudvärken var rejäl och humöret på botten. Så jag sket i allt som kallas faddrar och socialt umgänge och åkte hem. Kommer nog att bli klassens tråkigaste människa...och äldsta, tror jag...hehe...Klassens tant, det är jag, det.