Desperat mamma

Idag är en sånn där dag. Man försöker vara positiv och glad, leka med barnen och de bara hugger tillbaka. Skulle tro de ätit huggorm. Tjejen har en dålig dag och då blir grabben också gnällig. Hon gnäller och gråter omvarandra. Allt är SÅ tråkigt. Grannbarnen åkte bort och alla andra lekkompisar är på dagis. Lillebror är TRÅKIG, mamma är TRÅKIG och DUM. Hon ville bort till farmor och farfar, men jag sa nej, de måste få jobba ifred lite. Sen fick hon för sig att fasters lägenhet hade brunnit ner och blev jätteledsen. Förklarade då att fasters lägenhet INTE har brunnit ner och att hon är hos farmor för att hon har ont i benet och magen. Då var nästa bekymmer att faster skulle dö...och att vi skulla flytta...och var skulle hon bo då? Alltför många tankar i det där lilla huvudet. Men det är bara att dra andan, räkna till 10 och andas ut...långsamt...Ska bli så skönt när de får börja dagis och man får några timmar i lugn och ro. Blir även skönt för barna att få vara lite var för sig. Umgås med andra än mig hela dagarna.

I går lämnade vi urinprov på tjejen. Skulle ju göra det en vecka efter avslutad medicinering. Sen ringde vårdcentralen på em och berättade att doktorn ville att vi skulle lämna nytt prov. Tydligen hade de missat att skicka provet till odling och bara tagit ett stickprov i stället. Eller så visade stickprovet att medicineringen inte hade funkat...de sa inget. Bara att vi skulle lämna nytt prov. Det var ju kul med tanke på mina giftiga barn. Men de skötte sig skapligt iallafall.