Desperat mamma

Nu kan jag inte längre ändra mig och livet känns mycke lättare. I går var sista svarsdagen till universitetet och jag har gjort mitt val. Har fixat de böckerna jag behöver, har skickat papper till polisen, gått ur facket och fyllt i VFU-papret. Har även fixat parkering och nu återstår bara att fixa en bilbarnstol till. Måste ju ha dubbel uppsättning i båda bilarna iom att vissa dagar måste mannen hämta kidsen på dagis. Vi har 3 bilbarnstolar. 1 baklänges-stol till grabben och 2 framåtriktade. Den gamla framåtstolen får vi slänga in i golfen och grabben får använda den (ska ju bara åka någon kilometer) och tjejen får få en bilbarnkudde att sitta på.

Grabben är ju väldig motorisk. Han hoppar jämfota, springer, går baklänges och klättrar högt och lågt. Men han pratar inte mycket. Googlade runt lite och det visar sig att "sånna" barn, motoriska barn, pratar sent men när de väl börjar prata så pratar de bra. De lagrar ord även om de inte pratar. Coolt.