Desperat mamma

Tjejen och grannbarna smet igår. Straffet blev husarrest. I går fick hon stanna inne resten av dagen och idag blev det lekförbud. Så hon har varit lagom glad. Problemet är ju att det smittar över på grabben. Så jag har tampats med två sura och gnälliga barn de här dagarna. Lite har man försökt sysselsätta dem, men det mesta har nog blivit gnäll. I dag har vi målat, grabben gjorde faktiskt några fina målningar alldeles själv. Duktig kille. Tjejen har i tillägg pärlat klart ett halsband och ett armband, så hon måste ha haft tråkigt...Försökte även köra lite med jordhögen. Blev väl 5 lass innan grabben blev alldeles för omöjlig...till slut sprang jag mest efter honom och försökte förhindra honom från att springa på vägen eller till grannarna.

Imorn ska vi väl försöka bli klar med högen. Det får iallafall bli prio 1. Vi får turas om att hålla ordning på busungen. Han tycker ju det är jättekul att vi håller på på framsidan, först och främst ser han på jordhögen som värsta bufféen...jord = mums. För det andra är det kul att smita till grannarnas uppfart. För det tredje är det kul att bara smita... Inte så roligt om man försöker få nåt gjort.

Sen se om man kan bli klar med nåt av allt mannen har påbörjat. Det är min man i ett nötskal. Han börjar på något, sen blir det tråkigt eller så är det något annat som verkar roligare...och då glömmer han bort det pågående prosjektet. Karlar.