Beslutsångest...
Har ju kommit in på Lärare F-3 och står som reserv på mitt förstaval, Förskolelärare. Så nu har jag värsta ångesten. Ibland vill jag verkligen bli lärare, först och främst med tanke på mina barn. Som lärare har man lov när barnen har det och man är inte lika beroende av fritids och annat. Dessutom är det bekväma arbetstider. Men det jag helst vill är ju att jobba med riktigt, riktigt små barn. Jag har ju en dröm om att bli specialpedagog och jobba med 1-3-åringar med särskilda behov. Och hur är det att få jobb som lärare? Tycker inte jag hör annat än att lärare bara får vikariat. Ångest.
Min son är tydligen ett underbarn. Eller nåt i den stilen. För några månader sen började han att hoppa jämfota. Vi har ju bara klappat och tänkt duktig kille, hoppar precis som syrran i studsmattan. Nu kan han stå och hoppa jämfota jättelänge. Och inte bara i studsmattan. Han hoppar överallt. Han är inte ens 18 månader och har hoppat jämfota sen han var 16 månader. Tjejen började inte med det förrän...tja...förra sommaren kanske? Och då var hon över 3 år.
Det att han har lärt sig hoppa jämfota har gjort hans "JAG ÄR ARG"-procedyr lite längre. Förut så satte han sig argt ner på rumpan när han blev arg. Om han redan satt ner så ställde han sig upp för att sätta sig så där ARGT ner igen. Sen började han med att sätta sig ARGT ner för att sen rulla ARGT ner och lägga sig ARGT på magen. Nu börjar han med att hoppa...jämfota...ARGT. Sen sätter han sig ARGT ner och rullar sig ARGT ner på magen. Undrar vad nästa arga grej blir. Till slut är han så upptagen av att göra arga saker att han glömmer bort vad han ble varg för. (Senaste gången han blev arg var för att han inte fick klättra upp på köksbordet och hänga/gunga i kökslampan).
Min son är tydligen ett underbarn. Eller nåt i den stilen. För några månader sen började han att hoppa jämfota. Vi har ju bara klappat och tänkt duktig kille, hoppar precis som syrran i studsmattan. Nu kan han stå och hoppa jämfota jättelänge. Och inte bara i studsmattan. Han hoppar överallt. Han är inte ens 18 månader och har hoppat jämfota sen han var 16 månader. Tjejen började inte med det förrän...tja...förra sommaren kanske? Och då var hon över 3 år.
Det att han har lärt sig hoppa jämfota har gjort hans "JAG ÄR ARG"-procedyr lite längre. Förut så satte han sig argt ner på rumpan när han blev arg. Om han redan satt ner så ställde han sig upp för att sätta sig så där ARGT ner igen. Sen började han med att sätta sig ARGT ner för att sen rulla ARGT ner och lägga sig ARGT på magen. Nu börjar han med att hoppa...jämfota...ARGT. Sen sätter han sig ARGT ner och rullar sig ARGT ner på magen. Undrar vad nästa arga grej blir. Till slut är han så upptagen av att göra arga saker att han glömmer bort vad han ble varg för. (Senaste gången han blev arg var för att han inte fick klättra upp på köksbordet och hänga/gunga i kökslampan).
Kommentarer
Trackback
