Desperat mamma

Många känslor på en gång. I går fick vi hem en lapp från dagis där det stod att vissa barn skulle få flytta till en 4-5 årsavdelning till hösten. Tjejen var inte med på den listan, men det var merparten av hennes bästa kompisar. Alla hennes bästa kompisar utom en rättare sagt. Och när jag konfronterade "huvudfröken" på dagis traff jag huvudet på spiken. Jag frågade rakt ut om det hade med ett telefonsamtal jag fick på valborgsmässafton, då en mamma ringde och sa att hon vägrade att hennes son skulle flytta till den avdelningen. Fröken tittade ner i golvet och försökte prata bort det...Jag sa som det var att tjejen verkligen, verkligen ville flytta. Att hon inte ville stanna kvar, trots att den killen skulle stanna kvar. Han räknas väl som en av hennes bästa kompisar och jag förstår ju att de vill att han ska behålla kvar åtminstone en kompis på den avdelningen där de nu går. Men ändå...De skulle iallafall kolla vad de kunde göra. Och om hon inte fick komma med direkt på hösten så skulle hon få gå över så snart det fanns ledig plats. Jag sa vad jag menade och att jag hoppades de tog notis om tjejens egna vilja. Hon kommer nog att tjata en del på fröknerna om att flytta... Vi får köra tjat-metoden. Tydligen fungerar det för att ett barn ska få stanna kvar på avdelningen, då måste den väl fungera för att få ett barn att flytta...Kan ju säga att jag var lagom förbannad när jag lämnade barnen på dagis. Och det blev inte bättre av att jag var så trött.

Trött, ja...Har sovit ungefär 3 timmar i natt. Och inte i sträck. Grabben har varit så ledsen i natt. Kan tänka mig att det är fler tänder på gång. Han vaknade 23.30 och grät väl ungefär till klockan 2.30. Då kom tjejen upp. Jag gav upp, fixade alvedon och välling till grabben och la ner honom i sin egen säng. Hör och häpna, han somnade till slut. Jag gick in till våran säng igen, där låg nu tjejen på hela min sida och sov. Så jag vände i dörren och gick ner och la mig i hennes säng. 1 1/2 timme fick jag sova. Då vaknade jag av att grabben var ledsen igen. Orkade inte med det, så jag gav honom välling igen och han somnade. 7.30 var det bara att kliva upp. Var så trött att jag såg dubbelt...

Så det var en dålig start på en dålig dag. Först ingen nattesömn, sen konfrontation på dagis och om en liten stund ska jag hämta grabben och åka till sjukhuset med honom. Där ska jag först tvinga på honom ögondroppar och sen ska de ge honom lugnande. Med våran tur så blir det nog så att det lugnande medlet inte biter och de måste söva honom helt. Vore så typiskt.

Känns som om man skulle behöva en paus. Får hoppas på lite extra pengar snart så att jag och mannen kanske kan ta det där bubbelbadet på Grand (fick ju presentkort av mannen i födelsedagspresent), kanske lite massage och sen en god middag. Bara vi två. Vore skönt.