Är ett leende för mycket att begära?
Var på apoteket i dag och reagerade direkt på det sura bemötandet jag fick. Tjejen i kassan borde verkligen satsa på en charmkurs. Inte ett leende, inte ens ett "hej" utan ett surt "ja?". Blev lite paff...
Som kund förväntar jag mig kanske inte ett strålande humör, men ett lite leende och ett "hej" är väl inte att begära för mycket? Även apoteken har ju konkurrens i dag och det är enkelt att bara gå till ett annat apotek där man åtminstone bli bemött med lite respekt och god service.
Om nu någon tror att jag kom in och var sur så har ni fel. Jag var ju jätteglad. Skulle äntligen få medicin mot min hosta. Ok, läkaren hade skrivit ut fel hostmedicin och jag fick ringa och be om hostdämpande i stället för slemlösande, men ändå var jag glad. Inte ens när jag kom tillbaka till apoteket för andra gången fick jag ett leende eller ett "hej igen". Vi bor på en liten ort och jag tror nog inte att det hade varit så många kunder i loppet av en timme att hon hade glömt bort mig... Samma tomma blick och samma irriterade "ja?".
Jag har jobbat med kundservice i många år, både som servitris och i kundtjänst, och har lärt mig att lägga undan personliga problem och dåligt humör när jag jobbar. Jobbar man i en servicebransch måste man helt enkelt lära sig hyfs och åtminstone säga "hej" till sina kunder!
Älskar åska
Sitter och försöker koncentrera mig på arbetet och lyssnar på åskan som bullrar. Jag älskar åskväder och fascineras av blixtar. För några år sedan, när vi hade superblixt-oväder, satt jag som fastklistrat vid fönstret och bara njöt av synen. Aldrig har jag sett så många blixtar som jag såg då... Flera blixtar i minuten och det höll på i flera timmar. Visst har jag respekt för åska och blixt, men fylls av förtjusning när jag hör åskvädret närmar sig!
Jädrans hosta
Jag trodde jag skulle klara mig undan sommarförkylningen som jag brukar dra på mig år efter år. Först blev grabben förkyld, sedan började tjejen att hosta och till slut blev mannen förkyld. När den ena efter den andra blev bra igen tänkte jag "Jag klarar mig!!", en tanke jag aldrig skulle ha tänkt...
Nu har jag haft en mycket irriterande hosta sedan i söndags. Hostattacker och sömnlösa nätter. Känns som jag lever i en dimmvärld, för man blir så trött av konstant hosta. I dag valde jag äntligen att ringa till vårdcentralen, så snart ligger det ett recept med hostmedicin och väntar på mig.
Jag har snott lite av tjejens Cocciliana, men vill inte göra slut på hennes flaska. Därför ringde jag och fick en ny flaska hostmedicin. Tjejen brukar få en riktig envis hosta när hon blir förkyld och fick därför utskriven cocciliana redan som 3-åring bara för att hon skulle få sova på natten. Så det är skönt att ha stående i skåpet!
Hur barn städar
Ibland undrar jag hur barn tänker. Den här synen mötte mig i dag och tjejen berättade att hon hade städat... Jag kom helt enkelt inte på någon annan kommentar än "Vad i..." och fick svaret "Jag har sorterat!"
Försöker att se ett mönster, men kan verkligen inte hitta det. Hon fick iallafall uppdraget att städa i morgon när hon kommer hem från dagis. Och hon får inte leka med sina kompisar på gatan innan hon har städat klart...
Laddar inför tandläkarbesök
I dag ska tjejen till tandläkaren och laga ett hål och hon ska få bedövning. Det lär bli intressant... Hon har varit och tränat på det ett antal gånger och det tar tid att bearbeta henne. Har hon bestämt sig för att hon inte vill, så är det svårt att övertala henne till något annat. Jaja, vi får väl se hur det går...
Klorförgiftning och hål i öronen
Vilken helg det har varit. Skönt att återvända till vardagen igen... I lördags satte vi upp stora poolen och gjorde vårt första kvällsdopp. Eller rättare sagt: Barnen och mannen doppade sig medan jag tittade på. Vägrar bada när det är kallare än 25 grader!
I går flyttade vi på gungställningen och väntade på att poolen skulle bli full. Under tiden hade min man varit så smart att han slängde i en liten klortablett i lilla poolen. Barnen hade inte visat något intresse för den poolen och i stället för att byta vattnet i den tänkte han att en klortablett kanske skulle göra susen. Han hade uppsikt över lilla poolen, men vände ryggen till i 2 minuter för att kratta lite gräs. Då var det en 3 årig busunge som fick syn på klortabletten och ville smaka... Mannen var dock snabb och fick grabben att spotta och dricka vanligt vatten. Problemet var att vi inte kunde veta om han hade svalt något och inte ville han berätta heller.
Som tur är så sa kvinnan på Giftinformationen att klorförgiftning brukar visa sig snabbt genom att barnet får ont i mun, hals och mage. Det är ju frätande... Om grabben inte skulle visa någon matlust och vägra dricka skulle vi åka in till akuten. Men en halvtimme senare satte grabben i sig fyra korv och drack utan några problem. Skönt. Fast mannen fick nog ett litet magsår och några extra grå hår...
Efter historian med klortabletten var vi iväg på tjejens simavslutning. Något hon hade sett fram emot länge. För efteråt skulle hon få hål i öronen... Vi hade bokat tid för piercing och det gick faktiskt över all förväntan. Hon hade fått lite Embla på öronsnibbarne och det som gjorde mest ont var nog att ta bort Embla-plåstren. Hon klättrade glatt upp i stolen, men blev lite nervös när hon såg pistolerna. Vi körde tandläkartricket: hon fick hålla mig i händerna, titta mig i ögonen och räkna till 20. En stor tack till frisörsalongen Nikita på Mirum-gallerian som erbjöd sig att skjuta både hålen samtidigt! Lite ont gjorde det nog, men tjejen blev inte avskräckt... Hon vill fortfarande ha fler hål i öronen! Fast det får nog vänta ett par år...
Tjejen fick även ett silverhalsband av sin pappa. Något han hade lovat henne om hon kunde simma med huvudet över vattnet... Jag är så stolt över min stora tjej!
Syskonkärlek i ett nötskal
Ibland är mina barn rätt så billiga, särskilt när de bråkar och slåss. Jag kan på förhand höra när bråk är på gång, men de måste lära sig att försöka hantera sina konflikter. Det börjar ofta med att storasyster leker med något och lillebror vill vara med, lugnet lägger sig i tre minuter innan helvetet bryter loss. Hon skriker, han skriker, han slåss, hon gråter, han gråter, hon skriker "den är min", han skriker "den är min faktiskt" (faktiskt är det nya ordet som han använder hela tiden).
Jag kan inte räkna hur många gånger de bråkar i loppet av en dag, men det är rätt så tröttsamt. Tjejen är extremt envis, trotsig och beter sig som en tonåring. Vilket är en fördel, vi kommer inte att ta tonåren så hårt... Tro inte att det bara är vi som märker att hon är bestämd. Det har vi fått höra från dagis från första början. Alla säger att det är en positiv egenskap, men de behöver inte leva med den "positiva egenskapen".
Grabben är inte lika trotsig, men han har andra egenskaper som kan driva en till vansinne. Han vägrar helt enkelt att lyssna om det inte passar honom. Vi kan skrika tills vi blir blå i ansiktet, men han fortsätter med sitt... det kan vara allt från att springa till grannen, cykla mitt på vägen, slå på syrran och så vidare. Även dagis har kommenterat detta. Det som är mest frustrerande är att vi inte vet om vi kan bli arga. Är det hans hörselskada som gör att han inte hör? Fast han hör om en traktor kommer långt bort på gatan...
Glutenallergi?
Nu har min dotter fått remiss till barn- och ungdomskliniken på Vrinnevi. Hon har haft ont i magen i ungefär ett års tid nu och läkarna kan inte sätta fingret på vad det är för något. Hon har inte gått upp i vikt på över ett år och jag tycker så synd om henne när hon får ont. I bland har hon så ont att hon gråter...
Jag såg namnet på läkaren hon ska få tid hos och googlade lite på honom. Tydligen är han någon expert på celiaki, fast borde inte det ha upptäckts på läkarkontrollen? De tog jo ett antal blodprov på henne, glutentest borde ju ha ingått i de proven? Glutenallergi har väl varit i bakhuvudet, men jag trodde att man blev mer kass i magen av det. Annars stämmer några symtom: Hon har varit väldigt trött i perioder, inte gått upp i vikt och ont i magen.
Vi får väl se. Vi äter ju redan laktosfritt här hemma, så det ska väl inte bli så svårt att gå över till glutenfritt om det behövs. I dag finns så många bra alternativ. Jag trodde det skulle bli svårt att göra laktosfri mat, men det blev inga problem. Fast matlagningen blir ju dyrare... Idiotiskt att laktosfria produkter ska vara så mycket dyrare!
Maisie Dobbs
Den senaste veckan har jag lyssnat på en deckarserie av Jacqueline Winspear. Den är rätt så annorlunda om man ska jämföra med andra deckarserier. Huvudpersonen är en Ms Maisie Dobbs som är privatdetektiv och tiden är efter 1:a världskriget. Skönt med en deckare som faktiskt är lite mysig, inte direkt spänning på hög nivå, men mysig att lyssna på. Rekommenderas varmt till alla som vill ha en mysig bok att läsa, eller som jag, lyssna på...
Mys i oasen
En skön och varm dag... Njuter av solen och det har blivit många glassar!
Dagens insikt
Funkar inte att plugga med barnen hemma. Satte ner dem i badkaret för att kanske hinna jobba lite... Sitter och njuter av utsikten och inser att fönstren måste putsas. Att man aldrig blir helt nöjd?
Mitt nya kontor
Så blev kontoret. Med en god soffa som kan vara skön att ligga och plugga (somna) i... Nöjd!
Håret är borta
Har förresten varit hos frissan och klippt bort det långa håret. Nu är jag blond och rätt så korthårig... Skönt!
Mitt gröna växthus
Mitt älskade växthus börjar återigen att påminna om en liten oas i trädgården. Tomatplanterna växer så det knakar, krukorna med kryddplantor börjar bli härligt gröna och klätterväxterna klättrar och blommar.
Jag har satsat på färg och "oaskänsla" i år. Klätterväxter ska få klättra längs väggarna och jag älskar färgerna på blommorna. Hyacinth Bean har blivit min personliga favorit. De är fleråriga, så jag måste tänka till lite när hösten kommer. Hur ska de övervintra? Ett alternativ är att plantera om dem till hösten (nu står de i krukor) och låta dem övervintra ute. Fast jag har fått de märkligaste växter att övervintra i krukor utomhus förut....
Det jag har i växthuset nu är paprikor, chili, körsbärstomater, oregano, timjan, basilika, Hyacint Bean, Cardinal Climber, sallader och i dag fick jag prydnadspumpa, chokladmynta och några vilda kort av svärmor. Blir spännande att se hur de kommer att trivas i min oas. Bilder kommer sen.
I dag satt vi ute i växthuset och bara andades ut efter dagen. Skönt att bara sitta där och slappa... Så glad för att vi satsade på en bekväm möbelgrupp i växthuset! Ett grönt uterum...
Sommaren är här
Det märks att sommaren är här. Klockan 5.30 vaknade jag av att åskan dundrade över hustaket. Trodde att kidsen (som båda låg uppe i grabbens rum) skulle vakna, men icke. Har upptäckt ett fenomen: Mannen har sovmorgon på lördagar, då vaknar grabben klockan 6. Jag har sovmorgon på söndagar och då vaknar grabben klockan 8. I dag var det inget undantag, de sov sig genom åska och ösregn och vaknade strax efter 8.
I dag har det varit varmt, riktigt varmt. Jag har inte varit ute och njutit av solen, utan möblerat om inne. Reclinersoffan har kommit ner från övervåningen, allrummet har blivit kontor och vårat sovrum är "bara" ett sovrum nu. Skönt att få ut kontoret till allrummet. Efter dotterns simskola höll jag mig utomhus. Grabben blev hämtad av sin farmor i morse (han tjatade om farmor och hon var snäll och hämtade honom) och stannade hos dem tills jag och tjejen kom hem efter simskolan. Sedan blev det plask och lek med vattenspridaren.
Sköna dagar och barnen somnar ovaggade....
Snart semester...
Ja, det är länge sedan jag har skrivit, men det har varit mycket på agendan det här halvåret. Vi har haft matematik den här semestern och det har varit tufft. Den första kursen var stenhård och matematik på hög nivå. Den som säger att lärarutbildningen är enkel kan få låna min mattebok...
Jag hade tre veckors VFU i en internationell klass (samma klass som i höstas) och det var en underbar tid. Så synd att behöva lämna dem, men å andra sidan kan jag inte tänka mig att jobba i en i-klass i framtiden. Det är så tufft att möta alla trauman eleverna har gått genom. Sedan är det svårt att hantera situationer som att möta tomma bänkar, där eleverna har blivit "hemskickade". Tufft.
Efter VFUn hade vi totalt 7 inlämningsuppgifter och examinerande uppgifter på 4 veckor. Som ni förstår så har det varit svårt att kombinera med 75% arbete också. Plus att jag har mina två barn som kräver sitt.
Tjejen är inne i en period där jag faktiskt känner mig lite handfallen... Eller vad det nu heter. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera alla utbrott. Försöker vara lugn och samlad, men till slut brister tålamodet. Jag blir sex år själv och står och skriker på henne. Försöker trösta mig med att jag vet vad jag har att vänta mig när hon blir tonåring. Ibland är hon världens gosigaste tjej, men 75% av tiden är det tjafs, nej, vill inte och så vidare.
Grabben har blivit stor. Han pratar och pratar och pratar. Det är skönt att lyssna på honom, äntligen har talet släppt. Vilket är bra med tanke på att BVC var oroliga för hans sena talförmåga. Men nu är den här och det med råga. Ord som faktiskt, inte än, tack så mycket, det var trevligt och så vidare forsar ur hans mun. Han har blivit en lillgammal herre.
