Desperat mamma

Vilken helg det har varit. Skönt att återvända till vardagen igen... I lördags satte vi upp stora poolen och gjorde vårt första kvällsdopp. Eller rättare sagt: Barnen och mannen doppade sig medan jag tittade på. Vägrar bada när det är kallare än 25 grader!

 

I går flyttade vi på gungställningen och väntade på att poolen skulle bli full. Under tiden hade min man varit så smart att han slängde i en liten klortablett i lilla poolen. Barnen hade inte visat något intresse för den poolen och i stället för att byta vattnet i den tänkte han att en klortablett kanske skulle göra susen. Han hade uppsikt över lilla poolen, men vände ryggen till i 2 minuter för att kratta lite gräs. Då var det en 3 årig busunge som fick syn på klortabletten och ville smaka... Mannen var dock snabb och fick grabben att spotta och dricka vanligt vatten. Problemet var att vi inte kunde veta om han hade svalt något och inte ville han berätta heller.

 

Som tur är så sa kvinnan på Giftinformationen att klorförgiftning brukar visa sig snabbt genom att barnet får ont i mun, hals och mage. Det är ju frätande... Om grabben inte skulle visa någon matlust och vägra dricka skulle vi åka in till akuten. Men en halvtimme senare satte grabben i sig fyra korv och drack utan några problem. Skönt. Fast mannen fick nog ett litet magsår och några extra grå hår...

 

Efter historian med klortabletten var vi iväg på tjejens simavslutning. Något hon hade sett fram emot länge. För efteråt skulle hon få hål i öronen... Vi hade bokat tid för piercing och det gick faktiskt över all förväntan. Hon hade fått lite Embla på öronsnibbarne och det som gjorde mest ont var nog att ta bort Embla-plåstren. Hon klättrade glatt upp i stolen, men blev lite nervös när hon såg pistolerna. Vi körde tandläkartricket: hon fick hålla mig i händerna, titta mig i ögonen och räkna till 20. En stor tack till frisörsalongen Nikita på Mirum-gallerian som erbjöd sig att skjuta både hålen samtidigt! Lite ont gjorde det nog, men tjejen blev inte avskräckt... Hon vill fortfarande ha fler hål i öronen! Fast det får nog vänta ett par år...