Desperat mamma

Japp, jag är ju med i Smartson som testpilot. Har fått testa några saker, först och främst kladdkakor och saft...Får visst aldrig vara med att testa de roliga sakerna. Saker som man kanske skulle behöva att testa!!

Om det är fler som vill testa något så anmäl er hos Smartson!

http://smartsontestpilot.se/belogic/bli-testpilot/


Nu är det alltså en bilbarnstol de ska låta oss testa. Kanske. Hoppas. För vi är verkligen i behov av en ny stol. Så jag håller tummarna!!

http://www.youtube.com/watch?v=i8jS_AE-WXA

Är faktiskt på gång vad gällar min hemtenta!! Känns skönt...Har några dagar jag har tänkt lägga på den. Ägentligen dagar då jag kanske hade planerat att ha barnen hemma från dagis och mysa, men de får gå till dagis ändå. Vill bli klar med tentan tills den 9:e september. Då SKA barnen få vara hemma och mysa. Hoppas verkligen jag är klar med den då, så att jag får följa med på "släktsfika" hos svärmor och svärfar. Får ta fram piskan...

I dag har jag även hunnit med att städa hemmet! Både över- och nedervåningen...Känns bra.

I dag, min och mannens bröllopsdag, håller vi oss på vart sitt håll. Jag är hemma och myser med barnen och mannen är i Linköping och hjälper en kompis med lite byggande. Vi valde att fira bröllopsdagen i går i stället. Bubblade på Grand, åkte till NetonNet och köpte laserskrivere, åt på Bishop och hade trevligt. Ända som inte var så trevligt var att SDU (Sverigedemokraternas Ungdomsparti) hade något på gång utanför Grand. Det trevliga var ju att alla som stod och tittade på buade så högt att ingen hörde vad SD-talaren sa. Fattar inte det där partiet. Är de verkligen så rädda för främmande kulturer? Så trångsynta? Så rädda i sina små själar? För det är ju det som skapar nazister och rasister...rädsla...De tror de är tuffa, men ägentligen är de som, ynkliga mesar. Pip-pip på den SD-anhängare som skulle råka läsa min blogg.

Så till mina föräldrar, jag vet att ni har dåligt samvete för att ni bor så långt borta och inte kan avlasta oss i vardagen. Men det behöver ni inte ha. Jag visste att det skulle bli tufft att börja studera igen, särskilt med hus och två barn. Det blir hårt och tid för en själv är bara att glömma. Det är stressigt att hämta barn, fixa middag, leka och umgås lite med barnen, tvätta, städa, diska, plugga mm. Men vi klarar oss utmärkt. Kanske blir värre den dagen sjuka barn krockar med en tentamen eller viktig skoluppgift, men jag orkar inte ta sorgarna på förskott. Ni får ladda krafter tills ni kommer på besök :-) Då finns det utmärkta möjligheter att avlasta oss! Ni får planera in nästa besök när barnen blir sjuka. Det är då behovet för hjälp är som störst. Eller inför en viktig tenta! Puss och kram på er!

Väl, jag har överlevt veckan! Har varit tufft, men det är ett hektiskt program nu...Första kursen är ju bara 3,5 vecka och didaktiken är en hård nöt att bita i. Fast pusselbitarna börjar falla på plats. Riktigt kul. Det är dock tungt att hinna med allt som ska göras på hemmaplan med!

I morn ska jag för några timmar släppa allt som har med hem och plugg att göra. Jag och mannen ska fira bröllopsdag (egentligen inte förrän på söndag, men vi valde att fira imorn) med att bada bubbelpool på Grand i Norrköping. Sen ska vi åka och fixa ny skrivare i Linköping och efter det ska vi äta på Bishop (ingår i Grandbubbel). Farmor och farfar ska vara barnvakt, så vi får några barnfria timmar. Ska bli skönt. OK, jag inrömmer...kommer nog att smuggla med en bok. Ska börja förstå det här med att bygga upp en läroplan...

Nu börjar jag komma in i det här med att kombinera studerandet med småbarnslivet och husmorlivet. Det funkar inte så värst bra. Man kliver upp tidigt, lämnar barnen på dagis och åker till campus. Hämtar barnen runt 16, hem, fixa middag medan barnen står och sliter i en. Äta middag, plocka undan disk, dra igång diskmaskinen, dra igång en tvättmaskin, duscha barn, lägga barn, städa, plocka ur tvättmaskinen, vika torr tvätt, hänga upp ny tvätt, plocka ur diskmaskin, plugga och kanske jobba lite. Sen är det läggdags och jag är helt SLUT.  

Har kommit fram till att det bästa är att plugga medan jag är på universitetet, dvs att komma in i rutinen att lämna barnen på dagis kl 7, åka till campus och plugga. Även om föreläsningarna inte börjar förrän 10 eller 13. Iallafall om man har litteratur som ska förberedas inför föreläsningar och seminar. Så man har ju konstant dåligt samvete för barnen, som jag ofta nästan får dra upp ur sängen. De är inte så värst sugna på att kliva upp kl 6.30...och jag är inte värst sugen på att kliva upp kl 6. Men jag får se fram emot målet: Att om 4 år få ett jobb och 30 000 i månaden. För det är ju vad som är på gång. Lärarlönen kommer att höjas...målet är att den ska höjas med minst 10 000 per månad! Och ingångslönen i dag ligger väl på 20-24 000...jippi...

Det som kommer att bli riktigt tufft är när barnen blir sjuka, och det lär dem ju bli. Mannen har lovat att försöka ställa upp, men nu när han kommer att bli lagbas så är inte det så lätt. Hoppas bara inte jag missar för många viktiga föreläsningar och liknande. Vill ju verkligen klara av den här utbildningen! Även om den är rätt så tuff...Inlämningsuppgift redan första veckan! Första hemtentan ska in om 2,5 vecka...en tenta om didaktik, life history och lärarens uppgifter. Shit. Svårt, men kul!! Har haft sådan tur att få lyssna på Thomas Krokmark, han hade en jättebra föreläsning om didaktik. Mycket rolig och bra. Nästa vecka skulle visst Sven Hartman föreläsa. Roligt att få se och höra dessa professorerna som har skrivit mycket av den studentlitteraturen vi läser in!

Annars har grabben fått 2 nya tänder. Alldeles utan att kräka ner sig, matvägra och lösbajs. När tjejen fick dom där tänderna skrek hon hela natten...grabben har vi inte ens märkt att tänderna kom på. Såg dem bara plötsligt en dag. Men det är ju bra! Han hade såna problem med de 8 första tänderna, så det är skönt att han slipper lida nu! 

 

Väl, idag var det upprop. Klev upp vid 6 och åt frukost och gjorde mig i ordning innan jag väckte barnen. Tjejen var så trött..."Mamma, jag kan inte titta...det GÅR inte att öppna ögonen!" Grabben studsade upp direkt, med ett glatt "Mamamamamama..." innan han upptäckte en vällingflaska i sängen, greppade den med ena handen, kröp ner under täcket, greppade snuttefilten med andra handen och vände ryggen till. Kul. Men till slut fick jag dock upp kidsen. De skulle ju äta frukost på dagis, så jag trodde ju att en halvtimme skulle räcka att få på dem kläderna och mysa lite. Men, man ska aldrig tro något sådant med barn på 1,5 och 4 år. Tjejen blev akut jättehungrig, hon ville ha macka innan hon åkte någonstans. Grabben bajsade när vi hade fått på oss ytterkläderna. Så vi spräckte tidsschemat med 20 minuter...

På skolan blev det mycket info. Många människor. Mycket att komma ihåg. Jag som är van vid att luncha runt 11-12 fick inget käk förrän 14....då kan jag ju säga att huvudvärken var rejäl och humöret på botten. Så jag sket i allt som kallas faddrar och socialt umgänge och åkte hem. Kommer nog att bli klassens tråkigaste människa...och äldsta, tror jag...hehe...Klassens tant, det är jag, det.

Tänk, nu är det bara imorn kvar och sen ska jag börja skolan!! Shit. Det är ju över 10 år sen jag satt på skolbänken. Känns lite tufft. Har en hel del dåligt samvete för barnen som får gå så långa dagar på dagis. Så jag hoppas på åtminstone någon lugn dag i veckan där jag kan hämta dom lite tidigare! Men jag hoppas de här 4 åren går fort och att jag klarar av att plugga med 2 småbarn! Får väl räkna med en hel del vab och lite så...hoppas bara att jag inte missar alltför många viktiga föreläsningar. Har nemligen inte råd med att mannen ska vabba hela tiden och jag tror ärlig talat inte han skulle palla om barnen fick kräksjukan...hehe...

Nästa helg ska vi fira bröllopsdag. 7 år har vi varit gifta...vad fort tiden går. Tänkte bubbla på grand och sen äta ute. Farmor och farfar kunde vakta kidsen...Roligt att få åka iväg en stund utan barnen!

Grabben har varit sur och gnällig några dagar nu, men idag när han gapade, såg jag att det hade ploppat upp en tand. Så då fick jag svar på varför han verkade ha ätit huggorm...stackar gubben.

Tjejen och grannbarna smet igår. Straffet blev husarrest. I går fick hon stanna inne resten av dagen och idag blev det lekförbud. Så hon har varit lagom glad. Problemet är ju att det smittar över på grabben. Så jag har tampats med två sura och gnälliga barn de här dagarna. Lite har man försökt sysselsätta dem, men det mesta har nog blivit gnäll. I dag har vi målat, grabben gjorde faktiskt några fina målningar alldeles själv. Duktig kille. Tjejen har i tillägg pärlat klart ett halsband och ett armband, så hon måste ha haft tråkigt...Försökte även köra lite med jordhögen. Blev väl 5 lass innan grabben blev alldeles för omöjlig...till slut sprang jag mest efter honom och försökte förhindra honom från att springa på vägen eller till grannarna.

Imorn ska vi väl försöka bli klar med högen. Det får iallafall bli prio 1. Vi får turas om att hålla ordning på busungen. Han tycker ju det är jättekul att vi håller på på framsidan, först och främst ser han på jordhögen som värsta bufféen...jord = mums. För det andra är det kul att smita till grannarnas uppfart. För det tredje är det kul att bara smita... Inte så roligt om man försöker få nåt gjort.

Sen se om man kan bli klar med nåt av allt mannen har påbörjat. Det är min man i ett nötskal. Han börjar på något, sen blir det tråkigt eller så är det något annat som verkar roligare...och då glömmer han bort det pågående prosjektet. Karlar.

Idag är en sånn där dag. Man försöker vara positiv och glad, leka med barnen och de bara hugger tillbaka. Skulle tro de ätit huggorm. Tjejen har en dålig dag och då blir grabben också gnällig. Hon gnäller och gråter omvarandra. Allt är SÅ tråkigt. Grannbarnen åkte bort och alla andra lekkompisar är på dagis. Lillebror är TRÅKIG, mamma är TRÅKIG och DUM. Hon ville bort till farmor och farfar, men jag sa nej, de måste få jobba ifred lite. Sen fick hon för sig att fasters lägenhet hade brunnit ner och blev jätteledsen. Förklarade då att fasters lägenhet INTE har brunnit ner och att hon är hos farmor för att hon har ont i benet och magen. Då var nästa bekymmer att faster skulle dö...och att vi skulla flytta...och var skulle hon bo då? Alltför många tankar i det där lilla huvudet. Men det är bara att dra andan, räkna till 10 och andas ut...långsamt...Ska bli så skönt när de får börja dagis och man får några timmar i lugn och ro. Blir även skönt för barna att få vara lite var för sig. Umgås med andra än mig hela dagarna.

I går lämnade vi urinprov på tjejen. Skulle ju göra det en vecka efter avslutad medicinering. Sen ringde vårdcentralen på em och berättade att doktorn ville att vi skulle lämna nytt prov. Tydligen hade de missat att skicka provet till odling och bara tagit ett stickprov i stället. Eller så visade stickprovet att medicineringen inte hade funkat...de sa inget. Bara att vi skulle lämna nytt prov. Det var ju kul med tanke på mina giftiga barn. Men de skötte sig skapligt iallafall.

Har nyss donerat 200 kronor till arbetet för att rädda liv i Öst Afrika. Känns underbart att kunna rädda 2 liv. För det är vad det kostar att rädda två undernärda barn. Tänk om alla kunde skänka en liten slant. 50 kronor räcker för att rensa vatten åt 5000 människor! Många droppar små räcker att fylla ett helt hav.

Låg länge i natt och försökte lösa detta världsproblemet. Skiter fullständigt i USA's problemer. Detta dödar inte flera 100 000 barn...som ni förstår så berör dessa svältande barnen mig oerhört mycket. Kanske för att jag själv har små barn och tänker "Vad om detta skulle drabba oss?". Det som stör mig mest är historier om mammor som vandrar genom öknen i kanske en månad för att komma fram till flyktningelägren. De tvingas att göra omänskliga val under vandringen, för de kan inte bära med sig alla barnen. Så några måste lämnas kvar för att ett barn ska ha möjlighet att överleva.

En lösning: Varför inte skicka ner militär och helikoptrar/flygplan som kan åka ut till de små byarna med mat och vatten? Iallafall till de byarna som ligger långt bort. Varför tvinga människorna ut på vandring till läger som redan är överfulla? Varför inte skicka hjälp hem till dem? Eller varför inte låta en del av dessa människorna få komma till andra länder, där det finns mat och vatten? Om regnet förblir borta så är det ju ingen annan lösning. Vi har mat och vatten i överflod. Låt dem ta del av detta!

Har fällt många tårar över dessa barnen och ska nog vara glad för att skolan börjar snart och jag får lite annat att tänka på. Fast bilden av svältande barn kommer nog att etsa sig fast i mitt huvud.

Little child
dry your crying eyes
how can I explain
the fear you feel inside
Cause you were born
into this evil world
where man is killing man
and no one knows just why
What we have become
just look what we have done
all that we destroyed
you must build again

When the children cry
let them know we tried
Cause when the children sing
then the new world begins

Little child
you must show the way
to a better day
for all the young
Cause you were born
for all the world to see
that we all can live
with love and peace
No more presidents
and all the wars will end
one united world
under god

When the children cry
let them know we tried
Cause when the children sing
then the new world begins

What we have become
just look what we have done
all that we destroyed
you must build again
No more presidents
and all the wars will end
one united world
under god

When the children cry
let them know we tried
When the children fight
let them know it ain't right
When the children pray
let them know the way
Cause when the children sing
then the new world begins

White Lion

Har haft fullt upp med annat än att blogga. Senaste nytt är väl att vi var på jakt efter en större pool och det hela slutade med en 23 000 liters pool...1,22 djup. Shit den är stoooor. Vi valde att inte fylla upp den helt i år, bara halvvägs upp. SKulle bara se att den var okej och så. Till nästa vår blir det att anlita någon som kan fixa en platta att ställa poolen på. Blir nog bra. Så vi har önskat flytbaddräkter till barnens födelsesdagar.

Annars har det varit att försöka få ut jordhögen, styra och ställa i trädgården, samtidigt som man måste hålla styr på Lillprins Bus.

Idag har tjejen varit på 2 kalas. Ett 5-årskalas + fira faster. Blev lite knasigt med tiden, så jag och lillgrabben stannade hemma på sistnämnda kalaset. Det skulle vara i Söderköping och då blir det lite tokigt med grabbens sovtider. Om han skulle råka somna i bilen på väg hem och sedan vakna när vi bär in honom så blir det nog inte så lätt att lägga honom igen. En fight jag inte kände för iom att mannen ska börja jobba imorn. Så vi har myspys hemma istället.

Läste den här artikeln på Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/varldendirekt/afrikashorn/article13406905.ab och jag blir så förtvivlad. I Norge går man i sorg för att en idiot går bärsärkargång på ett ungdomsläger och kallar det för en katastrof. Det är ingen katastrof. Katastrofen sker i Afrika. Där dör 1000 gånger så många barn och unga. Men vem tar en tyst minut för dessa? Blir så ledsen. Småbarn som dör. Svälter ihjäl. Törstar ihjäl. Här hemma leker man med vatten och där kämpar de för varenda droppe. Jag är en sentimental själ som inte borde läsa sådana artiklar, men jag kan inte låta bli. Varför sker dessa orättvisor? Varför måste barnen få lida?

Fäller en tår för barnen och skickar direkt några timlönar. Hoppas bara att pengarna kommer fram dit de ska och att jag kan rädda några liv.

Förbannar sedan media som skriver sida upp och sida ner om ett 70-80 tal ungdomar som blir skjutna till döds av en galning och under tiden tycker det är mindre viktigt att några miljoner barn dör i Afrika. Varför är vi viktigare än de fattiga och hungrande barnen? För fan. Vad händer med världen? Kan inte någon göra nåt? Snälla? Är inte alla barn viktiga?

Nu kan jag inte längre ändra mig och livet känns mycke lättare. I går var sista svarsdagen till universitetet och jag har gjort mitt val. Har fixat de böckerna jag behöver, har skickat papper till polisen, gått ur facket och fyllt i VFU-papret. Har även fixat parkering och nu återstår bara att fixa en bilbarnstol till. Måste ju ha dubbel uppsättning i båda bilarna iom att vissa dagar måste mannen hämta kidsen på dagis. Vi har 3 bilbarnstolar. 1 baklänges-stol till grabben och 2 framåtriktade. Den gamla framåtstolen får vi slänga in i golfen och grabben får använda den (ska ju bara åka någon kilometer) och tjejen får få en bilbarnkudde att sitta på.

Grabben är ju väldig motorisk. Han hoppar jämfota, springer, går baklänges och klättrar högt och lågt. Men han pratar inte mycket. Googlade runt lite och det visar sig att "sånna" barn, motoriska barn, pratar sent men när de väl börjar prata så pratar de bra. De lagrar ord även om de inte pratar. Coolt.