Desperat mamma

Är faktiskt på gång vad gällar min hemtenta!! Känns skönt...Har några dagar jag har tänkt lägga på den. Ägentligen dagar då jag kanske hade planerat att ha barnen hemma från dagis och mysa, men de får gå till dagis ändå. Vill bli klar med tentan tills den 9:e september. Då SKA barnen få vara hemma och mysa. Hoppas verkligen jag är klar med den då, så att jag får följa med på "släktsfika" hos svärmor och svärfar. Får ta fram piskan...

I dag har jag även hunnit med att städa hemmet! Både över- och nedervåningen...Känns bra.

I dag, min och mannens bröllopsdag, håller vi oss på vart sitt håll. Jag är hemma och myser med barnen och mannen är i Linköping och hjälper en kompis med lite byggande. Vi valde att fira bröllopsdagen i går i stället. Bubblade på Grand, åkte till NetonNet och köpte laserskrivere, åt på Bishop och hade trevligt. Ända som inte var så trevligt var att SDU (Sverigedemokraternas Ungdomsparti) hade något på gång utanför Grand. Det trevliga var ju att alla som stod och tittade på buade så högt att ingen hörde vad SD-talaren sa. Fattar inte det där partiet. Är de verkligen så rädda för främmande kulturer? Så trångsynta? Så rädda i sina små själar? För det är ju det som skapar nazister och rasister...rädsla...De tror de är tuffa, men ägentligen är de som, ynkliga mesar. Pip-pip på den SD-anhängare som skulle råka läsa min blogg.

Så till mina föräldrar, jag vet att ni har dåligt samvete för att ni bor så långt borta och inte kan avlasta oss i vardagen. Men det behöver ni inte ha. Jag visste att det skulle bli tufft att börja studera igen, särskilt med hus och två barn. Det blir hårt och tid för en själv är bara att glömma. Det är stressigt att hämta barn, fixa middag, leka och umgås lite med barnen, tvätta, städa, diska, plugga mm. Men vi klarar oss utmärkt. Kanske blir värre den dagen sjuka barn krockar med en tentamen eller viktig skoluppgift, men jag orkar inte ta sorgarna på förskott. Ni får ladda krafter tills ni kommer på besök :-) Då finns det utmärkta möjligheter att avlasta oss! Ni får planera in nästa besök när barnen blir sjuka. Det är då behovet för hjälp är som störst. Eller inför en viktig tenta! Puss och kram på er!

Väl, jag har överlevt veckan! Har varit tufft, men det är ett hektiskt program nu...Första kursen är ju bara 3,5 vecka och didaktiken är en hård nöt att bita i. Fast pusselbitarna börjar falla på plats. Riktigt kul. Det är dock tungt att hinna med allt som ska göras på hemmaplan med!

I morn ska jag för några timmar släppa allt som har med hem och plugg att göra. Jag och mannen ska fira bröllopsdag (egentligen inte förrän på söndag, men vi valde att fira imorn) med att bada bubbelpool på Grand i Norrköping. Sen ska vi åka och fixa ny skrivare i Linköping och efter det ska vi äta på Bishop (ingår i Grandbubbel). Farmor och farfar ska vara barnvakt, så vi får några barnfria timmar. Ska bli skönt. OK, jag inrömmer...kommer nog att smuggla med en bok. Ska börja förstå det här med att bygga upp en läroplan...

Nu börjar jag komma in i det här med att kombinera studerandet med småbarnslivet och husmorlivet. Det funkar inte så värst bra. Man kliver upp tidigt, lämnar barnen på dagis och åker till campus. Hämtar barnen runt 16, hem, fixa middag medan barnen står och sliter i en. Äta middag, plocka undan disk, dra igång diskmaskinen, dra igång en tvättmaskin, duscha barn, lägga barn, städa, plocka ur tvättmaskinen, vika torr tvätt, hänga upp ny tvätt, plocka ur diskmaskin, plugga och kanske jobba lite. Sen är det läggdags och jag är helt SLUT.  

Har kommit fram till att det bästa är att plugga medan jag är på universitetet, dvs att komma in i rutinen att lämna barnen på dagis kl 7, åka till campus och plugga. Även om föreläsningarna inte börjar förrän 10 eller 13. Iallafall om man har litteratur som ska förberedas inför föreläsningar och seminar. Så man har ju konstant dåligt samvete för barnen, som jag ofta nästan får dra upp ur sängen. De är inte så värst sugna på att kliva upp kl 6.30...och jag är inte värst sugen på att kliva upp kl 6. Men jag får se fram emot målet: Att om 4 år få ett jobb och 30 000 i månaden. För det är ju vad som är på gång. Lärarlönen kommer att höjas...målet är att den ska höjas med minst 10 000 per månad! Och ingångslönen i dag ligger väl på 20-24 000...jippi...

Det som kommer att bli riktigt tufft är när barnen blir sjuka, och det lär dem ju bli. Mannen har lovat att försöka ställa upp, men nu när han kommer att bli lagbas så är inte det så lätt. Hoppas bara inte jag missar för många viktiga föreläsningar och liknande. Vill ju verkligen klara av den här utbildningen! Även om den är rätt så tuff...Inlämningsuppgift redan första veckan! Första hemtentan ska in om 2,5 vecka...en tenta om didaktik, life history och lärarens uppgifter. Shit. Svårt, men kul!! Har haft sådan tur att få lyssna på Thomas Krokmark, han hade en jättebra föreläsning om didaktik. Mycket rolig och bra. Nästa vecka skulle visst Sven Hartman föreläsa. Roligt att få se och höra dessa professorerna som har skrivit mycket av den studentlitteraturen vi läser in!

Annars har grabben fått 2 nya tänder. Alldeles utan att kräka ner sig, matvägra och lösbajs. När tjejen fick dom där tänderna skrek hon hela natten...grabben har vi inte ens märkt att tänderna kom på. Såg dem bara plötsligt en dag. Men det är ju bra! Han hade såna problem med de 8 första tänderna, så det är skönt att han slipper lida nu! 

 

Väl, idag var det upprop. Klev upp vid 6 och åt frukost och gjorde mig i ordning innan jag väckte barnen. Tjejen var så trött..."Mamma, jag kan inte titta...det GÅR inte att öppna ögonen!" Grabben studsade upp direkt, med ett glatt "Mamamamamama..." innan han upptäckte en vällingflaska i sängen, greppade den med ena handen, kröp ner under täcket, greppade snuttefilten med andra handen och vände ryggen till. Kul. Men till slut fick jag dock upp kidsen. De skulle ju äta frukost på dagis, så jag trodde ju att en halvtimme skulle räcka att få på dem kläderna och mysa lite. Men, man ska aldrig tro något sådant med barn på 1,5 och 4 år. Tjejen blev akut jättehungrig, hon ville ha macka innan hon åkte någonstans. Grabben bajsade när vi hade fått på oss ytterkläderna. Så vi spräckte tidsschemat med 20 minuter...

På skolan blev det mycket info. Många människor. Mycket att komma ihåg. Jag som är van vid att luncha runt 11-12 fick inget käk förrän 14....då kan jag ju säga att huvudvärken var rejäl och humöret på botten. Så jag sket i allt som kallas faddrar och socialt umgänge och åkte hem. Kommer nog att bli klassens tråkigaste människa...och äldsta, tror jag...hehe...Klassens tant, det är jag, det.

Tänk, nu är det bara imorn kvar och sen ska jag börja skolan!! Shit. Det är ju över 10 år sen jag satt på skolbänken. Känns lite tufft. Har en hel del dåligt samvete för barnen som får gå så långa dagar på dagis. Så jag hoppas på åtminstone någon lugn dag i veckan där jag kan hämta dom lite tidigare! Men jag hoppas de här 4 åren går fort och att jag klarar av att plugga med 2 småbarn! Får väl räkna med en hel del vab och lite så...hoppas bara att jag inte missar alltför många viktiga föreläsningar. Har nemligen inte råd med att mannen ska vabba hela tiden och jag tror ärlig talat inte han skulle palla om barnen fick kräksjukan...hehe...

Nästa helg ska vi fira bröllopsdag. 7 år har vi varit gifta...vad fort tiden går. Tänkte bubbla på grand och sen äta ute. Farmor och farfar kunde vakta kidsen...Roligt att få åka iväg en stund utan barnen!

Grabben har varit sur och gnällig några dagar nu, men idag när han gapade, såg jag att det hade ploppat upp en tand. Så då fick jag svar på varför han verkade ha ätit huggorm...stackar gubben.

Tjejen och grannbarna smet igår. Straffet blev husarrest. I går fick hon stanna inne resten av dagen och idag blev det lekförbud. Så hon har varit lagom glad. Problemet är ju att det smittar över på grabben. Så jag har tampats med två sura och gnälliga barn de här dagarna. Lite har man försökt sysselsätta dem, men det mesta har nog blivit gnäll. I dag har vi målat, grabben gjorde faktiskt några fina målningar alldeles själv. Duktig kille. Tjejen har i tillägg pärlat klart ett halsband och ett armband, så hon måste ha haft tråkigt...Försökte även köra lite med jordhögen. Blev väl 5 lass innan grabben blev alldeles för omöjlig...till slut sprang jag mest efter honom och försökte förhindra honom från att springa på vägen eller till grannarna.

Imorn ska vi väl försöka bli klar med högen. Det får iallafall bli prio 1. Vi får turas om att hålla ordning på busungen. Han tycker ju det är jättekul att vi håller på på framsidan, först och främst ser han på jordhögen som värsta bufféen...jord = mums. För det andra är det kul att smita till grannarnas uppfart. För det tredje är det kul att bara smita... Inte så roligt om man försöker få nåt gjort.

Sen se om man kan bli klar med nåt av allt mannen har påbörjat. Det är min man i ett nötskal. Han börjar på något, sen blir det tråkigt eller så är det något annat som verkar roligare...och då glömmer han bort det pågående prosjektet. Karlar.

Idag är en sånn där dag. Man försöker vara positiv och glad, leka med barnen och de bara hugger tillbaka. Skulle tro de ätit huggorm. Tjejen har en dålig dag och då blir grabben också gnällig. Hon gnäller och gråter omvarandra. Allt är SÅ tråkigt. Grannbarnen åkte bort och alla andra lekkompisar är på dagis. Lillebror är TRÅKIG, mamma är TRÅKIG och DUM. Hon ville bort till farmor och farfar, men jag sa nej, de måste få jobba ifred lite. Sen fick hon för sig att fasters lägenhet hade brunnit ner och blev jätteledsen. Förklarade då att fasters lägenhet INTE har brunnit ner och att hon är hos farmor för att hon har ont i benet och magen. Då var nästa bekymmer att faster skulle dö...och att vi skulla flytta...och var skulle hon bo då? Alltför många tankar i det där lilla huvudet. Men det är bara att dra andan, räkna till 10 och andas ut...långsamt...Ska bli så skönt när de får börja dagis och man får några timmar i lugn och ro. Blir även skönt för barna att få vara lite var för sig. Umgås med andra än mig hela dagarna.

I går lämnade vi urinprov på tjejen. Skulle ju göra det en vecka efter avslutad medicinering. Sen ringde vårdcentralen på em och berättade att doktorn ville att vi skulle lämna nytt prov. Tydligen hade de missat att skicka provet till odling och bara tagit ett stickprov i stället. Eller så visade stickprovet att medicineringen inte hade funkat...de sa inget. Bara att vi skulle lämna nytt prov. Det var ju kul med tanke på mina giftiga barn. Men de skötte sig skapligt iallafall.

Har nyss donerat 200 kronor till arbetet för att rädda liv i Öst Afrika. Känns underbart att kunna rädda 2 liv. För det är vad det kostar att rädda två undernärda barn. Tänk om alla kunde skänka en liten slant. 50 kronor räcker för att rensa vatten åt 5000 människor! Många droppar små räcker att fylla ett helt hav.

Låg länge i natt och försökte lösa detta världsproblemet. Skiter fullständigt i USA's problemer. Detta dödar inte flera 100 000 barn...som ni förstår så berör dessa svältande barnen mig oerhört mycket. Kanske för att jag själv har små barn och tänker "Vad om detta skulle drabba oss?". Det som stör mig mest är historier om mammor som vandrar genom öknen i kanske en månad för att komma fram till flyktningelägren. De tvingas att göra omänskliga val under vandringen, för de kan inte bära med sig alla barnen. Så några måste lämnas kvar för att ett barn ska ha möjlighet att överleva.

En lösning: Varför inte skicka ner militär och helikoptrar/flygplan som kan åka ut till de små byarna med mat och vatten? Iallafall till de byarna som ligger långt bort. Varför tvinga människorna ut på vandring till läger som redan är överfulla? Varför inte skicka hjälp hem till dem? Eller varför inte låta en del av dessa människorna få komma till andra länder, där det finns mat och vatten? Om regnet förblir borta så är det ju ingen annan lösning. Vi har mat och vatten i överflod. Låt dem ta del av detta!

Har fällt många tårar över dessa barnen och ska nog vara glad för att skolan börjar snart och jag får lite annat att tänka på. Fast bilden av svältande barn kommer nog att etsa sig fast i mitt huvud.

Har haft fullt upp med annat än att blogga. Senaste nytt är väl att vi var på jakt efter en större pool och det hela slutade med en 23 000 liters pool...1,22 djup. Shit den är stoooor. Vi valde att inte fylla upp den helt i år, bara halvvägs upp. SKulle bara se att den var okej och så. Till nästa vår blir det att anlita någon som kan fixa en platta att ställa poolen på. Blir nog bra. Så vi har önskat flytbaddräkter till barnens födelsesdagar.

Annars har det varit att försöka få ut jordhögen, styra och ställa i trädgården, samtidigt som man måste hålla styr på Lillprins Bus.

Idag har tjejen varit på 2 kalas. Ett 5-årskalas + fira faster. Blev lite knasigt med tiden, så jag och lillgrabben stannade hemma på sistnämnda kalaset. Det skulle vara i Söderköping och då blir det lite tokigt med grabbens sovtider. Om han skulle råka somna i bilen på väg hem och sedan vakna när vi bär in honom så blir det nog inte så lätt att lägga honom igen. En fight jag inte kände för iom att mannen ska börja jobba imorn. Så vi har myspys hemma istället.

Läste den här artikeln på Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/varldendirekt/afrikashorn/article13406905.ab och jag blir så förtvivlad. I Norge går man i sorg för att en idiot går bärsärkargång på ett ungdomsläger och kallar det för en katastrof. Det är ingen katastrof. Katastrofen sker i Afrika. Där dör 1000 gånger så många barn och unga. Men vem tar en tyst minut för dessa? Blir så ledsen. Småbarn som dör. Svälter ihjäl. Törstar ihjäl. Här hemma leker man med vatten och där kämpar de för varenda droppe. Jag är en sentimental själ som inte borde läsa sådana artiklar, men jag kan inte låta bli. Varför sker dessa orättvisor? Varför måste barnen få lida?

Fäller en tår för barnen och skickar direkt några timlönar. Hoppas bara att pengarna kommer fram dit de ska och att jag kan rädda några liv.

Förbannar sedan media som skriver sida upp och sida ner om ett 70-80 tal ungdomar som blir skjutna till döds av en galning och under tiden tycker det är mindre viktigt att några miljoner barn dör i Afrika. Varför är vi viktigare än de fattiga och hungrande barnen? För fan. Vad händer med världen? Kan inte någon göra nåt? Snälla? Är inte alla barn viktiga?

Nu kan jag inte längre ändra mig och livet känns mycke lättare. I går var sista svarsdagen till universitetet och jag har gjort mitt val. Har fixat de böckerna jag behöver, har skickat papper till polisen, gått ur facket och fyllt i VFU-papret. Har även fixat parkering och nu återstår bara att fixa en bilbarnstol till. Måste ju ha dubbel uppsättning i båda bilarna iom att vissa dagar måste mannen hämta kidsen på dagis. Vi har 3 bilbarnstolar. 1 baklänges-stol till grabben och 2 framåtriktade. Den gamla framåtstolen får vi slänga in i golfen och grabben får använda den (ska ju bara åka någon kilometer) och tjejen får få en bilbarnkudde att sitta på.

Grabben är ju väldig motorisk. Han hoppar jämfota, springer, går baklänges och klättrar högt och lågt. Men han pratar inte mycket. Googlade runt lite och det visar sig att "sånna" barn, motoriska barn, pratar sent men när de väl börjar prata så pratar de bra. De lagrar ord även om de inte pratar. Coolt.

Har inte blivit mycket bloggande senaste tiden. Har haft fullt upp med att försöka bestämma mig för vad jag vill plugga. Har haft lite ångest. Till slut bestämde jag mig för att satsa på Lärare F-3. Så jag har försökt få tag på de böcker som stod på litteraturlistan, fixa CSN, kollat upp parkeringsmöjligheter i parkeringshuset på campus, bytt fack och lite annat smått och gott. Sen försöker man ju ha koll på barnen, fixa i trädgården och ha lite semester med.

Dagens bus: Grabben gick till bilen och jag gick in för att hämta väskan. Kom ut och upptäckte att han satt och puttade sten in i felgen på bilen. Försökte putta bort honom och samtidigt fiska upp stenarna från felgen. Han har långa armar...så det hamnade ett antal stenar till i felgen.

Var hos svärmor och svärfar en sväng. De har ju grävmaskin och halvnakna karlar som jobbar där. Ögongodis både för grabben och för en annan. Även tjejen sa "det är trevligt med karlar". En av killarna körde med en ost för att platta till sättsanden. Då hittade grabben ett av sin farmors runda blombord som han vände upp och ner och skulle oxå köra ost. Så söt.

Tjejen har åkt på urinvägsinfektion. Inte så kul. Hon har ju sagt att hon hade ont i stjärten, det gjorde ont att sitta och ont att gå. Hon sa själv att hon hade slagit sig, så vi trodde evt att det kunde ha varit ett rivsår eller líknande. Men 3:e dagen hon sa att det gjorde ont ringde vi vårdcentralen och ett litet urinprov visade att det var urinvägsinfektion. Kollade upp varför man får urinvägsinfektion och det beror på att antingen kommer det bakterier från ändtarmen upp i kisseriet, annars är det för att man för sällan kissar och kanske inte tömmer blåsan tillräckligt. Då frodas det bakterier. Och tjejen är på tok för dålig att kissa, så det är nog orsaken.

I går var en stor dag. Grabben sov borta för första gången och det gick jättebra! Inge problem. Han hade det riktigt trevlig hos sin kära faster. Tjejen sov också borta, hos sin farmor. En tillvaro hon var nöjd med. Ville även sova där när grävmaskinen skulle komma...fast den diskussionen får man ta en annan gång.

Själva var vi på bröllop. Mycket trevligt. Ett vännepar gifte sig äntligen. Många goda kompisar och deras familjer var samlade och brudparet var så fina. Kul att få festa med gamla, goda kompisar igen. Är inte så ofta det händer.

Har ju kommit in på Lärare F-3 och står som reserv på mitt förstaval, Förskolelärare. Så nu har jag värsta ångesten. Ibland vill jag verkligen bli lärare, först och främst med tanke på mina barn. Som lärare har man lov när barnen har det och man är inte lika beroende av fritids och annat. Dessutom är det bekväma arbetstider. Men det jag helst vill är ju att jobba med riktigt, riktigt små barn. Jag har ju en dröm om att bli specialpedagog och jobba med 1-3-åringar med särskilda behov. Och hur är det att få jobb som lärare? Tycker inte jag hör annat än att lärare bara får vikariat. Ångest.

Min son är tydligen ett underbarn. Eller nåt i den stilen. För några månader sen började han att hoppa jämfota. Vi har ju bara klappat och tänkt duktig kille, hoppar precis som syrran i studsmattan. Nu kan han stå och hoppa jämfota jättelänge. Och inte bara i studsmattan. Han hoppar överallt. Han är inte ens 18 månader och har hoppat jämfota sen han var 16 månader. Tjejen började inte med det förrän...tja...förra sommaren kanske? Och då var hon över 3 år.

Det att han har lärt sig hoppa jämfota har gjort hans "JAG ÄR ARG"-procedyr lite längre. Förut så satte han sig argt ner på rumpan när han blev arg. Om han redan satt ner så ställde han sig upp för att sätta sig så där ARGT ner igen. Sen började han med att sätta sig ARGT ner för att sen rulla ARGT ner och lägga sig ARGT på magen. Nu börjar han med att hoppa...jämfota...ARGT. Sen sätter han sig ARGT ner och rullar sig ARGT ner på magen. Undrar vad nästa arga grej blir. Till slut är han så upptagen av att göra arga saker att han glömmer bort vad han ble varg för. (Senaste gången han blev arg var för att han inte fick klättra upp på köksbordet och hänga/gunga i kökslampan).

Har ju en pytteliten skogplätt kvar bakom huset. Där vimlar det av kantareller, blåbär, lingon, smultron och hallon. Tänk att så mycket gott kan växa på den där lilla plätten! Hallonen upptäckte jag idag...några buskar med stora, söta hallon. Sen höll jag på att trampa på ett stort antal kantareller. Älskar min lilla skog. Den är grön, röd, blå och gul.

Sitter och är jätteglad och lite skraj. Har kommit in på Linköpings Universitet. Är redan antagen till Lärarprogrammet F-3 och står som reserv till Förskolelärarprogrammet. Hoppas ju fortfarande på att komma in på Förskolelärarprogrammet...Får hålla tummarna för att någon hoppar av. Det får man veta i mitten av augusti. Måste bara kolla upp om jag först kan tacka ja till Lärarprogrammet, för att sen evt kunna hoppa över till Förskolelärarprogrammet ifall jag skulle kunna komma in där. Vill ju inte tacka nej till en utbildning för att sen inte komma in som reserv på en annan....

Verkligen skönt att ha en semester utan något inplanerat. Kan ju inte direkt planer något när man inte har så mycket pengar och man nyss har planterat en häck. Det att plantera en häck mitt i sommaren är ju inte världens bästa grej, om man inte har tänkt att bara vara hemma då. Den måste ju vattnas rejält en gång i veckan. Annars är det ju bara att kasta pengarna i sjön.

Nu har tjejen kommit tillbaka från sin minisemester hos faster. Hon är helnöjd, fast hon har fått riktigt ont i magen. Gick och la sig i sängen redan innan bompa började på TV. Ville ligga i sängen och titta lite. Tror nog att det är en liten trött tjej som sover inom kort.

Grabbens nya grej är att han vill at man ska dra honom på gräsmattan...på en snowracer. Haha...bor i värsta dårhuset. Grannarna måste tycka vi är helknäppa. Springer runt med snowracern mitt på sommaren.

Nästa projekt här i huset blir att tömma komposten. Tänkte sprida ut den på vårt knashörn på tomten. Sen ska vi hälla på den lilla jorden vi har kvar (blev bara en skottkärra med jord kvar av 1 ton sen vi planterade häcken) och se om hörnet blir mindre knasigt. Har jo planer om att anlägga ett litet trädgårdsland där. Så kompost är ju en bra grund för det.

Kommer en kille imorn och ska se på den delen av tomten vi inte har hunnit göra i ordning. Så får vi se vilken offert han kommer med för att ta bort resten av rötterna (asprötterna från helvetet), planera och fixa till ett extradike mot berget. Hoppas det blir under 10 000...annars får vi nog vänta några år till.

Nu har mannen semester och vi lever livet. Har planterat hela häcken, det fattas 6 plantor som vi ska fixa i morn. Sen har vi drenerat klart diket på vår baksida. Håller på att planera rabatter på framsidan. Har ju en liten gräsplätt precis framför verandan, med garageuppfarten på ena siden och gången upp till ingången på andra sidan, och den är alldeles hopplös att klippa. Så vi tänkte göra gång och rabatt av skiten i stället. Sen en rabatt långs med gången på andra sidan, så det inte blir så konstigt med vår snea häck...Häcken ser lika knasig ut som min knasiga familj.

I morn ska tjejen till sin faster och semestra. Hon ser verkligen fram emot det. Blir nog tråkigt för grabben, men vi får väl roa honom så gott det går!! Han blir mer och mer busig för varje dag som går. I dag hade han dragit en stol bort till nyckelskåpet och försökte inventera det. Sen brottade han ner syrran x antal gånger. Åt lite grus. Skitunge.

Ska fixa hans glasögon imorn. De är lite skeva, ser ut som en buss har åkt över dom. Eller som om de använts utav en überbusig 1,5-åring.

Fick hem jorden idag!! Så nu har jag faktiskt planterat hela....tadadada...fem plantor. Otroligt? Med den här farten är jag väl klar hösten 2076. Haha...Får väl köra järnet imorn. Svärmor och svärfar ville ha lite hjälp med sin trädgård, så jag får väl skicka mannen dit och sen köra lite här hemma. Hinner säkert plantera några stycken till om inte regnet ösar ner...eller lite regn hindrar mig inte. Får väl bara dra på kidsen regnkläder!

Borde även planera in en dammsugning av huset. Det är väl dags att göra det när det gör ont att kliva på hallgolvet...Köksgolvet torkas varje dag, men vad hjälper det när det blir lika skitigt igen bara grabben får lite käk. Han är ju otrolig på att slabba ner både sig själv, mig och golvet. Han har btw kommit på en ny grej...att dra igång ugnen och kokplattorna. Skitunge.