Hoppas aldrig vi behöver söva grabben igen...
I går åkte vi till Universitetssjukhuset för att de skulle göra hörselstest i narkos. Risken var att de skulle skicka hem oss igen då grabben är snorig...men efter att ha letat efter hans journaler en halvtimme, och efter samtal med läkare och narkosläkare blev han inskickat på operation. Lite snor gjorde tydligen inget...eller som narkosläkaren sa: "Om man inte kunde söva snoriga barn skulle inga barn kunna sövas...". Narkosläkaren var verkligen jättetrevlig och sympatisk.
Nästan en timme efter bokat tid gick jag in på operationen med grabben och några jättetrevliga narkos- och operationssköterskor tog emot oss. De gjorde ett litet försök på att sätta en nål på ovansidan av handen, men gav upp direkt när han började protestera. De ville inte bråka med så små barn...och valde att söva honom med mask. Han fick låna en gasmask att gnaga lite på. Han tyckte tydligen den var jättefin (många fina färger) och hur god som helst...för han vägrade ge ifrån sig den när han skulle sövas. Så de fick använda en annan mask...han blev lite arg när de pressade masken över ansiktet, men somnade inom några sekunder. Kändes jätteläskigt att först hålla en aktiv grabb i famnen och sen känna hur han bara blev slapp och somnade.
Själva operationen tog ca 2 timmar. Han har lite nedsatt hörsel på höger öra, men inget som de kommer att göra något åt i dagsläget. Han kommer att få åka tillbaka när han är runt året för en annan hörselkontroll och det blir säkert fler uppföljningar efter det med.
När jag fick komma in på post op. så var det en hysteriskt ledsen grabb som mötte mig. Han var så rädd och ledsen...gjorde verkligen ont att se! Det blev bättre när han fick komma till mig och tutta lite. Somnade om igen efter 10-15 min...och när han vaknade 40-50 minuter senare var han som normalt igen. Det var full fart...han upptäckte slangarna som satt i armväcket (droppet) och ville gärna leka med dem...slita lite och äta lite på dom. Han charmade post op-sköterskorna och höll lite låda där.
Efter en snabb sväng på IKEA (för att trötta ut grabben och ge honom mat) så kunde vi åka hem igen. Var helt slut...både mentalt och fysiskt. Orkade inte ens laga mat. Så det blev pizza.
I dag åkte mina barnvakter hem. Hur ska jag klara mig nu på dagarna då? Har ju vant mig vid att ha hjälp med barn och hushåll...
Men jag vill skicka en stor tack till mina föräldrar. Tack för att ni ställer upp!! Älskar er!!
