Gudarna har varit emot oss...
Den här veckan har varit rätt hård...Den började med att jag började må illa efter lunch i måndags, vid två-tiden fick jag ringa hem mannen. Jag hade fått magsjuka...för första gången på många år. Och jag kan inte komma ihåg att jag någonsinn har mått så här illa! När han kom hem fick jag bara rymma till övervåningen och han fick ta hand om barnen. Det hela blev inte bättre av att han också började må illa...och även han blev magsjuk. Jag kräktes och han sket. Även lillgrabben kräktes några gånger den natten...men han fick bara en "light"-versjon av magsjukan. I all hast var jag även tvungen att sjukanmäla mig på jobbet och även avboka grabbens tid hos Fotofabriken dagen efter.
Barnens farmor är en riktig ängel. Hon vågade sig in i det pestbesmittade huset och tog hand om barnen. Jag kunde knappt röra mig...försökte hjälpa till lite tisdags kväll, men kunde bara ligga på soffan och glo. Varje gång jag rörde på mig var jag tvungen att springa upp och spy...inte kul. Mannen fick kämpa hårt...men han klarade åtminstone av att resa på sig ibland. Så han la barnen innan klockan hann bli 18...det funkade inte att ha dom vakna! Och även vi gick och la oss då. Jag fick springa upp några gånger den kvällen, men efter 21 blev jag iallafall kräkfri...
Onsdagen var jag helt död...kunde inte röra en fena. Helt kaput. Hade inte fått i mig näring på nästan 2 dygn...allt hade ju kommit upp igen + att grabben ville ha tutte på natten. Kunde få i mig lite yoghurt och lite macka...men klarade inte resa på mig förrän långt ut på eftermiddagen. Orkade inte ens sträcka mig efter boken som låg på nattduksbordet...Som tur var hjälpte även farmor oss den här dagen och mannen kännde sig mycket bättre.
Torsdagen känndes lite bättre. Jag kunde iallafall kliva upp! Farmor hjälpte till som vanlig och vi hade fixat så att hon kunde ta vab i stället för att offra sina semesterdagar. Tur i all otur är att tjejen har hållit sig frisk!! Så hon fick åka iväg på gympan på kvällen. Hon hade varit så ledsen för att missa dagis så vi hade inte hjärta att säga nej till gympan. Var lite yrslig, men smittfri så jag fick följa med och sitta utanför o vänta medan tjejen roade sig.
I dag fick jag veta att grannbarnen har vattkoppor. Fan. Tänk om vi hade varit friska den här veckan. Utvilade. Grabben hade blivit fotograferat. Då hade vi ju kunnat besmitta grabben så han hade fått vattkoppor och det hade varit över!! Men nu vill jag ju inte riskera koppärr tills vi skall till Fotofabriken (om 2 veckor). Nu får man väl i stället vabba 2 veckor mitt i värsta tentaperioden eller nåt liknande när han blir smittad på dagis. Gudarna är emot mig...
