Hur mycket orkar man?

Det känns som om det här året kommer att bli ett långt år...Dom här 3 månaderna som har gått har iallafall varit väldigt långa och tuffa.

Senaste veckan har varit jobbig. Grabben blev dålig i tisdags, började kräkas och blev så där äckligt slapp. Vi flyttade in hans säng till vårat rum för att ha koll ifall han kräktes på natten. Sen dess har det varit spyer och diarré varje dag. Jag bestämde mig dock för att köra hans fotografering...hade ju redan skjutit upp den 3 gånger och det verkade ju dyka upp nåt varje gång det var dags. Men jag skulle väl ha bokat om tiden iallafall...grabben var inte på humör. Det var inte många leenden fotografen kunde locka fram. Men fotografen var hur duktig som helst, och en del bra kort blev det! All kredit till Fotofabriken i Norrköping!

I dag åkte vi för att storhandla...och grabben kräktes självsagt inne på ICA Maxi. Men som tur var så kom allt på fleecejackan, så det var bara att kränga av jackan. Blir så himla trött på alla spyer. Men det är inte mycket att göra åt. Som tur är så beror det inte på magsjuka, utan 2 tänder som kämpar sig fram i överkäken. Jobbigt är det iallafall.

Nästa vecka ska vi in till Barnkliniken och kolla upp blåsljudet på hjärtat. Känns lite läskigt och jag ska vara glad när det är över. Inte nog med att jag går och oroar mig för det...han har börja bli skelögd med. Så om 2 veckor ska han till en läkare och kolla ögonen. Att det alltid ska vara nåt att oroa sig över. Blir inte förvånat över någonting längre...det är väl bara att vänja sig vid att man har fått ett sjukhusbarn. Fast det blir ju en del sömnlösa nätter där man bare ligger och oroar sig. Men vi har världens bästa och goaste barn...de är helt klart värda allt bestyr och bekymmer.

Tror nog att tjejens trots beror en hel del på att grabben har varit så mycket sjuk och dålig. När jag går ensam hemma med barnen så blir det ju tyvärr så att grabben kräver mer. Det märks särskilt nu när tjejen har fått varit hemma från dagis. Jag har inte kunnat gå ut med henne och då blir det bråk...gör verkligen ont i hjärtat, men jag kan ju inte gå ut med en grabb som inte mår bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0