Nu är det faktiskt lite synd om mig

Har gått och blivit genomförkyld. Det är nog sonen som har smittat ner mig, han är också förkyld. Fast han är ju så jädrans pigg. Hur kommer det sig att när en vuxen blir förkyld så vill man gå och självdö bakom grannens häck, medan barnen bara verkar bli piggare? I morse klättrade han upp på köksbordet x antal gånger och när han tröttnade på att jag plockade ner honom därifrån satsade han heller på att klättra upp på sin systers skrivbord. Så vad gjorde jag? Jo, jag skickade skitungen till dagis. Han har ingen feber och är pigg, då kan han terrorisera dagispersonalen lite istället. Fast där är han väl rena drömungen...

Nej, nu ska jag sätta mig gott till rätta i soffan och läsa sista boken i serien om Claire (Diana Gabaldon) och bara tycka lite synd om mig själv. Kan förresten varmt rekommendera Gabaldon-böckerna. De är tjockare en bibeln, men otroligt lättlästa. Handlar om hur livet blir för en kvinna som på 40-talet går genom några Stonehenge-liknande stenar och hamnar på 1700-talet...Mycket, mycket bra. Har ju en liten bok-blogg på boktipset.se där jag skriver om böckerna jag har läst. Om ni går in på boktipsets startsida och söker efter ett medlem med namn Nina Bredberg så hittar ni nog mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0