Desperat mamma

I dag tog jag med barnen bort till öppna förskolan. De hade jättekul! Busade och lekte, dansade och sjöng. Det bästa med öppna förskolan är ju att grabben får busa av sig så han sover gott x antal timmar sen...

Efter besöket på öppna så lämnade jag tjejen hos hennes farmor och faster. Hon skulle få följa med dem till sjukhuset medan jag skulle till vårdcentralem med grabben.

På vårdcentralen skulle grabben först till BVC och väga sig, iom att han hade varit dålig i magen så länge. Som tur är så hade han gått upp lite i vikt, så nu är han tillbaka på sin kurva. Skönt. Sen var det att sätta sig i väntrummet och vänta på läkaren. Fodrade min ständigt hungriga son med en banan. Sen upptäckte han att jag hade slängt bananskalet i en papperskorg och efter det kunde jag knappt släppa ner honom. Han skulle bara ha tag på bananskalet...det kunde ju finnas ett uns av banan kvar...Han är ju banantokig den där ungen. Kan lätt sätta i sig flera bananer...

Läkarbesöket gick ju som väntat. Hon såg att han skelade lite och vi får remiss till Ögonkliniken. Så nu är det bara att vänta på kallelsen. Känns som om man inte gör annat än att vänta på kallelser till olika avdelningar på sjukhuset...Jobbigt...

Mannen är förrästen sjukskriven pga magen. Så i morn ska han till vårdcentralen och ta flera prov. Får hoppas de tar reda på vad som är tokigt. Hans levervärden ligger tydligen på gränsen hade läkaren berättat. På gränsen till vadå? Vad betyder det? Jo, det hade mannen glömt att fråga om...Karlar...