Desperat mamma

I går var vi på sjukhuset och ögonkliniken med grabben. Han har ju börjat skela lite till och från. Det började ju inte så bra. Hade tid 13.20 och fick komma in 14.10. Läkaren pratade dåligt svenska och var inte barnvänlig. självklart reagerar ett barn med att skjuta bort händer som kommer nära ögonen. Och varje gång grabben försökte vrida bort huvudet, skjuta bort läkarens händer eller vrida på sig, stönade och suckade läkaren. Barn märker ju det och då blir ju situationen 10 gånger värre. Såg flera andra ögonläkare som tog emot barn, de var glada. lättsamma och trevliga. Min var sur, tvär och butter. Typisk våran tur att få en sådan läkare! Kan man byta specialistläkare? I så fall vill jag ju göra det till nästa gång. För självklart blir det en nästa gång. Grabben fick ögondroppar som skulle vidga pupillerna, sen fick vi vänta 40 minuter till. När vi kom in igen skulle läkare titta in i ögonen, grabben protesterade, läkaren suckade och till slut blev grabben jätteledsen. Då sa läkaren bara att vi kunde gå ut och vänta 30 minuter till...jag sa att det inte kom att hjälpa, att nu vill inte grabben mera. Men läkaren gav sig inte. 30 minuter. Jaja. Men efter 30 minuter blev ju grabben ledsen bara av åsynen av läkaren. Förstår honom. Läkaren borde ta en vänlighetskurs...särskilt om man ska jobba med så små barn.

Inte fick vi så mycket info heller. Vi ska tillbaka inom en månad. Då får grabben lugnande medel innan synundersökningen. Sen pratade han något om lapp för ögat eller glasögon. Men jag förstod inte så mycket, för hans svenska var inte världens bästa direkt. Han pratade för fort och när det är en stark brytning på det + fackspråk så är man ett levande frågetecken. Var dock för trött för att orka bråka. Man blir gärna det efter 3,5 timme på sjukhuset.