Desperat mamma

I dag på öppna förskolan pratade jag med en annan mamma som ville börja plugga till socionom. För 10 år sen var jag sugen på att ta den utbildningen, men nu känns det bara skrämmande. Att träffa alla familjer som har råkat illa ut, möta barn som blir misshandlade, fattiga och knarkare. Samhällets baksida. Jag tror nog inte jag skulle palla att jobba som socialarbetare eller kurator. Självklart skulle det vara skönt att få hjälpa dem som har det dåligt ställt, men tänk all hjälp som man måste avböja. Som inte riktigt passar in i gruppen för dem som får hjälp, att en familje kanske ska tvingas flytta från sitt hus för att få bidrag. Nya regeringen och försäkringskassan har ju inte gjort det lätt för en behövande familj och långtidssjukskrivna. Nej, jag skulle inte klara att stänga av känslorna. Förskolelärare blir nog bättre för mig...vill ju satsa på att bli specialpedagog och hjälpa barn med särskilda behov. Det tror jag nog passar bättre...