Desperat mamma

De flesta har säkert lagt märke till att barn får utbrott. Det är vanligt att de flesta barnen ibland får ett och annat utbrott. Det finns dock familjer som har det lite värre på utbrottsfronten är andra, det är de familjer som har explosiva barn. Barn som börjar skrika, slåss och förlorar kontrollen över sig själva. Händer detta ute på staden så vänder sig människor om och tittar, medan de tänker "Kan inte föräldrarna hantera sin unge? Om det vore jag så skulle jag....". Det är så alltför lätt att tänka så, men verkligheten ser annorlunda ut!

Explosiva barn finns ofta i utredningspapper. Det är svårt att sätta en "diagnos" på dem, för de passar in lite här och lite där. Autistiska drag, ADHD och annat smått och gott. Problemet är bara att en sak är oftast gemensamt för dessa barnen, de är smarta. De hänger med i undervisningen och har bra resultat i skolan. De kan bete sig normalt och det är bara när det kommer ett utbrott allt blir fel.

Dessa barn har svårt att tåla förändringar. De har svårt att "växla" mellan en aktivitet och en annan. De kräver struktur i sina liv, att veta vad som ska hända. De kan få utbrott mot minsta lilla förändring som gör att de måste tänka om. Exempel på situationer i hemmet kan vara att barnet går och tar en kaka, ser att det finns två kakor kvar och tänker: En tar jag i morgon och en i övermorgon. Sedan kommer mamma och låter ett syskon ta en av kakorna som är kvar. Utbrottet blir ett faktum. Exempel i skolan: Barnen sitter och har svenska, de skriver på en liten historia. Läraren tänker överraska klassen med en liten tävling mitt under lektionen och avbryter arbetet. Utbrottet blir ett faktum.

Har man ett explosivt barn, så måste man i god tid förbereda byte av aktivitet. Man kan inte alltid vara ute i god tid, eller ens hinna förbereda förändringarna och då bör man hitta ett sätt att dämpa utbrotten. Straff hjälper inte, man måste använda förståelse. Barnet vet vad som är rätt och fel, det kan bara inte kontrollera sina handlingar när utbrottet kommer. Det ångrar ofta i efterhand. Har utbrottet väl brytit ut så finns inte mycket att göra, man måste försöka få kontrollen innan ubrottet blir ett faktum. Ofta kan man se på barnet att något snart händer och det är här man ska bryta in. Försöka lugna barnet innan det "slår slint". Försöka nå in till barnet och få det att tänka klart.

Orsaken till dessa utbrott är kognitivt. Barnet kan helt enkelt inte koppla snabbt i hjärnan. Det måste ha hjälp från en vuxen att få till kopplingen mellan aktiviteter. Inget enkelt arbete, men det finns hjälp att få och man ska inte ge upp. Det är inget fel på föräldrarna eller barnet. Dessa utbrott sker rätt ofta hos mycket små barn som ännu inte har kommit till det kognitiva stadiet där de kan hantera ändringar (vissa föds dock glad och nöjda och tål ändringar rätt bra). De växer från utbrotten. Men alla barn klarar inte av detta, hjärnan blir "överladdad" när förändringer sker och frustrationen leder till ett utbrott.

Lästips för den som är nyfiken: